Du har rätt i att det är lång tid. Jag skulle dock tro att det i just ditt fall inte gör att andelen återfall blir mycket högre, men det är ändå djupt otillfredsställande. Du kan visst fråga om du kan få behandling på annan ort.

Hej, det nationella vårdprogrammet föreskriver att man ska ge förlängd behandling efter 5 år i händelse av att man hade spridning till lymfkörtel/lar eller att tumören i bröstet vad större än 5 cm. Tilläggsnyttan bedöms vid körtelnegativ sjukdom upp till 5 cm storlek som så liten att man inte rekommenderar det. Det finns en stor studie från Oxford där man tittat på patienter som varit med på studier på 70 och 80-talet där man jämfört tamoxifen under 5 år med ingen hormonell behandling (det var när tamoxifen var nytt). Man ser då att andelen med allvarliga återfall förstås är klart lägre än bland de som fick tamoxifen, jämfört med dem som inte fick det. Efter fem år slutade man sedan att ta tamoxifen, men man följde fortsatt upp båda grupperna och höll reda på vilka som drabbades av återfall. Vid en jämförelse hur det såg ut efter 10 år, alltså då ingen av grupperna medicinerat under de senaste 5 åren, var skillnaden mellan de som fått, respektive inte fått tamoxifen de första fem åren faktiskt större om man tittade på andelen med allvarliga återfall, så det du skriver är inte riktigt hela sanningen. Några bland de behandlade hade förvisso fått återfall under år 5-10, men det var klart fler i gruppen obehandlade. Det är alltså så att effekten av tamoxifen sitter i även efter det att man slutat ta tabletterna, engelsmännen kallar detta "carry-over" effekt.

Hej, Ulrik Narbe, onkologläkare i Växjö disputerade i vintras på en avhandling om lobulär bröstcancer. "Same same, but different" är hans superkorta sammanfattning. Den något längre sammanfattningen är att det inte finns så mycket som talar för att man ska handlägga lobulär bröstcancer på ett radikalt annat sätt än duktal. Det finns dock vissa skillnader, t ex planerar man strålbehandling på ett litet annat sätt vid lobulär bröstcancer än vid duktal. Man tar just hänsyn till att det kan finnas en större risk för just multifokalitet.

Hej, man kan uppfatta risker på olika sätt. Det en person tycker är en låg risk kan en annan uppfatta som en hög risk. Kanske uttryckte jag mig otydligt. Jag gör ett nytt försök. Det finns en liten risk att du ska råka illa ut efter din bröstcancer, 2% vilket motsvarar en person av 50. Jag för min del tycker att det är en låg risk. Men det finns naturligtvis också en risk att drabbas av någon annan allvarlig sjukdom och dö av det. Så är det för alla människor. Den risken är i ditt fall högre än risken att du ska drabbas av återfall efter din bröstcancer. Så jag kan inte alls hålla med om att det i ditt fall är vanligt att det uppkommer metastaser trots förebyggande behandling. Om du blir orolig av dessa svar vill jag be dig att du tar ett samtal med din kontaktsjuksköterska.

Hej, det är litet svårt baserat på det som står. Jag tänker att det finns mer information. Har du varit hos din läkare? det är bättre att hen förklarar.

Med reservation för att jag bara kan titta på överlevnad, inte återfall och att prognosen avser situationen vid diagnos säger modellen enligt nedan. Kommentar: om man t ex lever utan återfall efter 5 år, blir prognosen framgent med största sannolikhet faktiskt bättre än det som modellen anger. Nåväl överlevnad efter 10 år blir 87 %. d v s 13 % risk att inte vara i livet, modellen anger att prognosen avseende att dö i bröstcancer är 2 % och att 11 % kommer att ha dött av något annat. Inte så stor risk vad gäller bröstcancern alltså. Glöm inte att passa på att njuta av livet!

Hmm, om man vill kan man alltid be att få en second opinion på ett annat sjukhus. Kanske det inte är det som är problemet? Det låter mer som du har svårt att stå ut med väntetider till åtgärder och liknande, och det är kanske svårare att finna en enkel lösning på. Det är ju mycket olyckligt om du känner att man ska kämpa mot den som har till uppgift - det kan jag garantera - och har som målsättning och ambition att hjälpa dig. Vet inte om du kunde försöka reda ut detta med någon erfaren person på sjukhuset som inte är direkt involverad i din vård, t ex en erfaren kurator?

Hej, det är viktiga frågor du tar upp. De har belysts tidigare i detta forum, och jag lovar inte att du blir belåten med mitt svar. Men först vill jag kommentera att du skriver att du har lobulär bröstcancer. När jag läser får jag snarare uppfattningen att du är frisk efter att ha haft lobulär bröstcancer. ENligt mitt synsätt är du frisk sedan det du opererats framgångsrikt och man tagit bort tumörcellerna som fanns i bröstet och armhålan. Du är frisk, men det är klart att det finns en risk för allvarligt återfall. Och det är den risken som den medicinska tilläggsbehandlingen syftar till att minimera. Och det gör den genom att hantera sk mikrometastaser, alltså sådana som är för små för att se på röntgen. Litet grovt sett kan man säga att om man ser metastaser på röntgen (Datortomografi) så är de för stora för att kunna botas av medicinsk behandling. Nu till frågan om att "leta" efter metastaser med röntgen. Man skulle kunna tänka sig att göra det på de sätt som du diskuterar. Problemet är dock inte att man inte skulle kunna göra det, utan att det inte finns stöd för att det är till långsiktig nytta för individer som är friska efter bröstcancer att identifiera metastaser. Jag brukar säga att den minoritet som drabbas av allvarliga återfall har inte ett bättre utfall efter att man identifierat återfallet på röntgen än om man finner det på annat sätt. Och detta är baserat på ett par studier där man låtit en grupp genomgå olika undersökningar under uppföljningen och en grupp där man inte gjort det, och utfallet är alltså att man inte i högre grad kunde bota dem som hade röntgenfynd vid "screeningundersökning" jämfört med dem som upptäcktes på annat sätt. Detta kan tyckas konstigt och svårsmält, men det är så det ser ut. Man kan alltså inte rekommendera att ta Ca15-3 för att leta återfall. Det jag skriver här innebär förstås inte att man aldrig ska röntga en tidigare bröstcancerpatient. Vid besvär som skulle kunna bero på ett återfall, smärtor eller andra besvär, kan förstås t ex en CT ingå som led i utredningen. När det gäller asymmetri kan jag inte värdera detta såhär, men jag tänker att det beror på graden av asymmetri. Du vet hur det kan vara om man har ett bord där ett ben är för kort, om man börjar såga i benen är risken förstås att man åstadkommer en situation där man förkortar för mycket och får en ny asymmetri. Jag tänker att det kan vara den typen av resonemang som gör att man år tveksam till en ny operation om det inte är en väldigt påtaglig skillnad i bröstvolym. Slutligen, ja man kan se att t ex Ki67 skiljer sig åt i metastas jämfört med den primära tumören i bröstet, det är bl a därför man vill ta prov om man misstänker ett återfall, men skillnad i Ki67 är därvid inte de mest informativa analyserna, bl a för att det inte finns någon standardisering vad gäller hur man mäter Ki67 i metastasvävnad. Det är troligen viktigare att se om det finns en förändring i hormonreceptorer eller HER2. HOppas detta ganska långa svar ända kan hjälpa till att få en förståelse för varför man gör som man gör.

Hmm, jag tycker att det är svårt att uppskatta prognosen i ditt fall, men jag uppfattar inte att det område du skriver om nedåt är ett allvarligt problem. Kom ihåg att strålbehandling är en mycket skarp behandling och syftet med den är att ta hand om eventuella enstaka celler i det området. Jag uppfattar att man vill komplettera mastektomin med att ta bort bröstvävnad upp mot axillen, jag vet inte hur det kommer sig att man uppmärksammat den saken i ditt fall, och jag tänker att man på det sättet vill vara säker på att få bort om det finns ett större område med dcis i det området. Så det är säkert en klok operation. Såvida man inte finner något överraskande efter den operationen finns det ingen orsak att ge mer cytostatika efteråt som jag ser det. Jag kan inte ha någon uppfattning om hur man ska följa upp efter denna operation, det är en litet ovanlig historia du berättar om, men du kan vara säker på att man kommer att funder noga på den multidisciplinära konferensen över om man bör göra någon ytterligare undersökning efter operationen.

Hej, du har opererats för en cancer där den förebyggande behandlingen är viktig och ger en möjlighet att på ett mycket tydligt sätt minska risken för allvarliga återfall och förbättra prognosen. Utan medicinsk tilläggsbehandling (cytostatika, hormonell behandling och skelettstärkande) måste man räkna med att två av fem (40 %) kommer att råka illa ut av cancern inom 10 år, med behandling minskar risken till en av fem (20 %), och faktiskt ännu mindre eftersom att av de 20 % kommer 7% att ha råkat ut för något annat än bröstcancer, så risken att dö i bröstcancern skulle enligt modellupskattningen bli ca 13 %. Eller om man avrundar: en av tio. Du ska förstås även ha strålbehandling.