Det var en fin tanke, vilken dotter du är! Men, jag tycker du ska satsa på att ge henne något annat och höra av vid till den kirurgiska bröstmottagningen och be dem erbjuda henne rekonstruktion. Om det inte finns något som gör en sådan operation medicinskt olämplig kan de hjälpa henne med det. Det behöver hon inte betala mer än vanlig patientavgift för.

Hej, man kunde tänka sig att ge dig det man kallar postneoadjuvant capecitabin under t ex 6 x 3 veckor. Det är förstås bättre om den ena behandlingen länkar in i den andra utan längre uppehåll så att man blir klar någon gång, men det är förstås långt ifrån säkert att det fanns cancerceller kvar efter din operation. Och i just ditt fall, men långsamväxande cancerceller så är troligen inte tiden avgörande.

Hej, det var ett intressant påpekande. Formellt är Fareston inte godkänt som förebyggande behandling av kvinnor med tidigare bröstcancer. Godkännandet gäller behandling av spridd sjukdom. Det finns dock data som talar för att effekten avseende återfall är likartad med Fareston och tamoxifen, och det finns i gällande regelverk ingenting som hindrar en läkare att skriva ut preparatet t ex i den situation du föreslår, vid svårigheter att stå ut med biverkningar av tamoxifen. Fareston borde kunna ge likartade besvär, men det är klart att vi alla är olika, så det kanske passar bättre för någon. Varför gör man inte detta? Jag tror att man helt enkelt inte tänker på möjligheten, det är bra att du tar upp saken.

Jag kan inte uttala mig tvärsäkert om detta. Det finns troligen orsak att överväga capecitabin, men man måste titta på helheten, för att fatta ett bra beslut, det kan jag inte göra på detta sätt.

Hej, det var en mycket bra fråga! Och jag tror att den döljer ett vanligt och mycket begripligt missförstånd, som handlar om hur man kan beskriva samma sak på olika sätt med statistik. Ska försöka förklara begripligt. Det är inte säkert att jag lyckas. Det handlar om skillnaden mellan det man kallar absolut riskminskning och relativ riskminskning. Det handlar litet om man ser det från det ena eller det andra hållet, litet som resonemanget om ett halvfullt eller ett halvtomt glas. Ett exempel: Antag att vi har en person som är opererad för cancer och utan behandling har 70 % sannolikhet att vara i livet efter 10 år. Om man ger tilläggsbehandling ökar sannolikheten att vara i livet till 80 %. Det betyder det att den absoluta nyttan av behandling avseende risk att dö är 10 %-enheter (från 70 till 80 %). Samma sak kan beskrivas som en relativ riskminskning med 33 %; risken att dö minskar med 30 % till 20 % och 10 % (som är skillnaden) av 30 % blir 33 % Ett annat exempel: Om man istället ger samma behandling till en person som har 90 % sannolikhet att vara i livet efter 10 år kommer den relativa effekten av behandlingen att var samma (33%). Risken att dö minskar alltså med 33% från 10 % till 6,7% (skillnaden på 3,3% av 10 % är 33%). I detta exempel kommer 93,3% att överleva efter 10 år vilket motsvarar en absolut nytta av behandlingen i form av minskad risk att dö på 3,3%-enheter. Man brukar skriva %-enheter när man menar absolut riskreduktion för att man ska förstå att det är det man talar om. Det gör även de politiska reportrarna på radio då de talar om skillnader i % i opinionsmätningar. De flesta förebyggande tilläggsbehandlingar funkar på detta sätt, de ger en viss relativ riskminskning, vilket leder till att patienter med allvarlig prognos får en större absolut nytta av sin behandling än den som man har om man från början har en mer gynnsam prognos. I det andra exemplet ovan kan man alltså korrekt beskriva nyttan som 33% relativ nytta eller 3,3% absolut nytta. Båda är rätt men låter ganska olika. När man ska ta ställning till om man ska ta en tilläggsbehandling är det vanligen bäst att titta på den absoluta nyttan av behandlingen. Jag är glad om någon har förstått detta, det är inte så lätt. Men faktiskt viktigt för att man ska kunna ta ställning på ett bra sätt.

Hej jag tänker att det viktiga är att du har haft en liten tumör. Den var förvisso aggressiv, men du har ju också fått en aggressiv behandling. Zoledronsyra brukar man rekommendera i enlighet med vårdprogrammet vid körtelpositiv sjukdom, så det skulle inte vara aktuellt för dig oavsett. Jag skulle inte heller rekommendera capecitabin till dig, det är aktuellt i de fall man efter preoperativ kemoterapi har kvarvarande celler i bröst eller armhåla. Nyckelordet i ditt fall skulle jag säga är att tumören faktiskt var mycket liten, det är bra!

JAg känner att du lämnar litet för litet uppgifter för att jag helst ska förstå. OM du hade en tumör i januari och nu genomgått mastektomi där man hittat en till tumör skulle jag inte i första hand kalla det ett återfall utan skulle tippa att det var en tumör som inte uppmärksammats i den första vändan. Men jag kan missförstå. Generellt ger man cytostatika för att bekämpa sk mikrometastatisk sjukdom, d v s att det skulle kunna finnas enstaka celler på andra håll i kroppen än bröst eller armhåla som man vill behandla bort.

Hej, nej det räknas inte som spridd bröstcancer. Du är frisk efter din bröstcancer och tar nu medicin i syfte att förebygga återfall. Svårt att ha en tydlig uppfattning om sjukskrivningen. Som du beskriver det låter det ju som om det är svårt för dig nu. Din sjukskrivning hittills är troligen kortare än det genomsnittliga.Ta ett snack med någon av dina kontaktsjuksköterskor.

Efter 365 dagar sker alltid prövning mot hela arbetsmarknaden. Detta är tyvärr lag och från detta kan det tyvärr inte göras undantag. Att återhämta sig helt från en cytostatikabehandling tar tid. Det är därför som vi i beslutsstödet klargjorde att arbetsförmågan kan vara nedsatt i upp till ett år efter avslutad behandling. De kvarstående problem man har efter en cytostatikabehandling har man ju oavsett vilket arbete man har. Det finns därför inget arbete som man har större förutsättning att klara av än det arbete som man redan har. Därför ska prövningen mot hela arbetsmarknaden innebära att den försäkrade har rätt till fortsatt sjukpenning även efter dag 365 så länge man inte kan återgå i sitt vanliga arbete. De flesta handläggare på Försäkringskassan tolkar lagen/beslutstödet på detta sätt, vilket innebär att de flesta som behandlats med cytostatika får ha kvar sin sjukpenning även efter dag 365. Tyvärr finns det Försäkringskassor som tolkar lagen/beslutstödet på fel sätt vilket drabbar enskilda personer väldigt hårt. Dessa försäkringskassor brukar tyvärr ofta kräva att sjukskrivande läkare på organnivå ska redogöra för objektiva undersökningsfynd som styrker att det finns en arbetsoförmåga. Detta går ju inte att göra eftersom de vanligaste problemen efter en cytostatikabehandling är trötthet, koncentrationssvårigheter etc etc. Detta syns ju varken i blodprov eller på röntgenundersökningar. Mot de Försäkringskassor som intar denna attityd brukar det i stort aldrig hjälpa att få kompletterande läkarintyg. Jag tycker du ska ta kontakt med Försäkringskassan och förklara att du ju följer den uppgjorda planen för återgång i arbetet so ju är fullkomligt rimlig enligt beslutsstödet. Jag tycker att du också ska påpeka att med de kvarstående problem som du har så finns ju inte förutsättningarna för att du ska klara något annat på arbetsmarknaden förekommande arbete än det arbete du redan har. Fråga också efter Försäkringskassans uppfattning hur fatigue ska kunna styrkas. Om Försäkringskassan efter att du har kontakt med dem fortfarande lutar åt att dra in din sjukpenning så är du väl kommen att höra av dig igen.

Hej, jag skulle föreslå att du ber att få prova med venlafaxin. Om lyckan är god skulle det kunna hjälpa.