Hej, det kan ha både med ärrbildningen och med strålningen att göra. Bra att kolla upp det med dina läkare tycker jag!

Hej! Först och främst (också angående din sista fråga) så är träning alltid bra. Men: efter din operation vill man undvika "skav" i sårområdet, dvs att hud och underlag gnider mot varandra. Det kan leda till mer vätskebildning som är ofarlig men ju också onödig. Nedre delen av kroppen brukar jag säga kan man träna direkt, alltså promenader, cykel (kanske inte mitt i snön...), styrketräning etc. Jogga mindre lämpligt då det guppar i bröstområdet! Styrketräna överkroppen hänger på vilka övningar du tänker dig. En bra grundregel är att man backar när det gör ont, men accepterar att det bara drar eller spänner lite. Och undvik snabba rörelser, håll koll på förnimmelser från operationsområdet igenom att köra långsamma övningar. Samma gäller sonen: känner du att du klarar av lyft av annat utan smärta så är det dags att prova. Lite försiktigt först.

Hej! Självklart kan bröstvårtan bli indragen av helt andra anledningar, cancer är inte den vanligaste orsaken! Många kvinnor har lite indragna bröstvårtor från start, och visst kan små inflammationer bakom bröstvårtan (som t ex vid mjölkstockning) förvärra detta. Har du illaluktande sekret i bröstvårtan så talar det för att det kanske finns inflammation bakom som underhåller indragningen och/eller förvärrar den. Det dumma är att det inte finns jättemycket att göra när bröstvårtan är indragen och man inte hittar någon cancer: det finns olika operationer som dock knappast hjälper i längden. Om du tycker att det är problematiskt under amningen kan du testa Nipplette som är som en liten sugpropp som får ut bröstvårtan - så kommer man åtminstone åt att spola rent etc.

Skador tycker jag är oförväntade saker som inträffar i samband med t ex en medicinsk åtgärd. Den absolut övervägande andelen efterverkningar av strålbehandling hör inte till denna grupp. Däremot har naturligtvis strålbehandling, liksom alla andra medicinska åtgärder med effekt på kroppen, även biverkningar. Det kan tyckas som hårklyverier, men låt mig jämföra med kirurgi: Man brukar inte kalla ärret på bröstkorgsväggen för en "knivskada", eller hur? Nåväl, jag tror jag förstå vad du menar. Det finns akuta (korttids) och det vi kallar sena biverkningar (seneffekter) av strålning. Till de akuta räknas ffa rodnad och i många fall en ytlig hudömsning, som i synnerhet kan inträffa upp mot armhålan där strålarna träffar huden litet på sniskan. Hudreaktionen läker efter ett par veckor. Så sikt kan man istället få en ökad konsistens i vävnaden kanske även stramhet till följd av fibrosbildning i underhuden (=seneffekt). Vidare kan man, om axelleden träffats, få nedsatt rörlighet i axelleden av samma orsak, därför undviker man att stråla axelleden om det är möjligt. Och det är det vanligen. Strålning mot lymfkörtelstationer kan, tillsammans med spridning till axillkörtlar och axillkirurgi bidra till utveckling av lymfödem i armen. Man kan även få lymfödem i huden över bröstet eller bröstkorgsväggen. Vid strålbehandlingen träffas en liten del av lungan som ligger under där bröstet satt, och när man strålar lymfkörtlarna träffas även den översta delen av lungan. I den träffade lungvävnaden ser man i efterförloppet "ärr". Den delen av lungan fungerar inte heller normalt, det är dock en så liten del av lungans totala volym som drabbas så det har inte betydelse för lungans funktion i de allta flesta fall. Man kan i efterförloppet få en mer uttalad reaktion i lungan som kallas pneumonit, det kan komma veckor till någon månad efter avslutad behadnling och ger med sig, ibland efter kortisonbehandling. Om man strålar på hjärtat kan det leda till besvär med hjärtat, i synnerhet om man får med hjärtats kranskärl. Detta är en fruktad biverkning som alla stråldoktorer är väl medvetna om och som gör att man infört allehanda regler för behandlingens planering för att undvika. Detta var ett stort problem när man inte hade invididuell strålplanering med CT som vi har idag. Det finns skrivna regler för hur våra strålbehandlingsläkare ska planera strålbehandlingen. I dessa regler ingår vilken behadnlingsdos man ska planera för vilken vävnad. Men det ingår även strikta regler för doser till det man kallar "riskorgan" (hjärta, lungor t ex) som man inte får överskrida. I vissa sammanhang står det t o m skrivet att man ska hellre se till att inte överdosera t ex lungan än att men ger full behandling till hela behandlingsområdet,, t ex till den del av bröstet som ligger längst från det oererade området. Man kan säga att strålbehandling är en av de medicinska åtgärder som man har bäst koll på. Man kan alltid gå tillbaka till strålplanen och se exakt hur mycket strålning som träffat envar punkt i kroppen. All sk joniserande strålning som kroppen exponeras för kan utlösa en ny cancer, det gäller efter en rtg eller CT undersökning, till följd av radioaktiva utsläpp, som en konsekvens av den kosmiska strålning vi alla exponeras för och även efter strålbehandling. Risken för den enskilda patienten för detta är i de allra flesta fall (det finns undantag) mycket låg och ffa mycket lägre än den förväntade nyttan av behandlingen. Du frågar vad jag kan förstå inte efter något speciellt, och det kan faktiskt vara så att man inte kan identifiera några större efterverkningar av strålningen såhär 3 år efteråt.

Hej, det finns en "bröstskola" på Bröstcancerförbundets hemsida och mycket information också hos Cancerfonden. Har din mamma testas för någon genförändring när hon fick sin bröstcancer? Idag brukar man testa patienter som är så pass unga, och det skulle kunna ge dig information om din egen risk också. Om hon inte testades men vill diskutera det så bör hon vända sig till sin mottagning.

Hej, jag hoppas verkligen att du får detaljerat svar på dessa värden av din läkare vid återbesöket, men i korthet så betyder det att tumören hade sitt ursprung i körtelgångsceller (duktal), var av mellangrad (BRE+NHG) dvs i mittfältet avseende avvikelser i cellutseende och "arkitektur", högst känslig för båda kvinnliga könshormoner och inte snabbväxande (Ki67; här ligger tumören ändå i en gråzon som kommer att tolkas av dina läkare). Sammanlagt inga ssk aggressiva egenskaper!

Hej, en litet knepig fråga. Mammografiscreening gör man för att upptäcka cancer tidigt innan den hunnit sprida sig. Det betyder att om man lever med spridd cancer tillhör man en grupp där detta redan skett varför man kan säga att det inte är någon vits att gå på dessa undersökningar. Man kan hålla koll på bröstet på annat sätt som du antyder. När det gäller ditt bröst måste jag gissa litet. Skulle tro att du fått någon form av medicinsk behandling som har varit framgångsrik och kunnat driva tillbaka sjukdomen så pass att den inte längre syns i bröstet. Det betyder inte att sjukdomen är borta, men det är gott så, att den inte ger sig tillkänna längre. Ja, man kan lita på mammografi, men lika litet som något annat så löser inte mammografi hela problemet med bröstcancer. De flesta upptäcks genom screeningen, men inte alla. I genomsnitt är det ändå en fördel.

Hej Å ena sidan finns det förstås skäl till oro. Man gör ju mammografi för att hitta bröstcancer. Tydligen behöver man göra fler undersökningar för att antingen utesluta eller påvisa en cancer. Å andra sidan ska du veta att de allra flesta som blir återkallade inte visar sig ha cancer. Jag tog nyligen reda på av min mammografikollega Kristina Lång att man kan räkna med att ungefär var 5e av de som återkallas visar sig ha en bröstcancer. 4 av 5 har det inte. Så snälla, ta inte ut något i förskott!

Hej, du ska inte vara orolig! Din kropp återhämtar sig ju på ett naturligt sätt efter behandlingen. Och kom ihåg att tamoxifen gör nytta även om du menstruerar. Det är ju till skillnad från de läkemedel som tillhör gruppen aromatashämmare (letrozol, anastrozol och exemestan) som inte hjälper om äggstockarna är igång. Jag tycker dock att du ska höra av dig till din mottagning för att diskutera om din bröstcancer var sådan att man rekommenderar sk ovariell supression som ett led i din behandling, d v s att " stänga av" äggstocksfunktionen i tillägg till din tamoxifenbehandling.

Ja, så skulle man ju kunna resonera. Du formulerar det litet avskalat. Jag skulle vilja lägga till eller påminna om att även möjilgheten att skjuta upp sjukdomsprogress är viktigt. Det kan ju leda till att man kortsiktigt får en påverkan på livskvaliteten som är negativ, som man förhoppningsvis får tillbaka senare.