Den problem du beskriver är välkända följdsymptom efter en cytostatikabehandling. Ofta går de över efter några månader, men ibland kan problemen finnas kvar flera år efter avslutad behandling. De kan också förvärras i samband med andra stressfyllda upplevelser. Att byta arbete är aldrig ett alternativ eftersom det snarast förvärrar problemen. Sjukersättning kan inte beviljas eftersom detta kräver att problemen är livslånga. Man brukar säga att de problem som du beskriver är multifakoriella dvs det finns en rad bakomliggande faktorer som ger upphov till problemen och som också gör att de kvarstår. Om du går in på 1177 och söker på cancerrelaterad trötthet så hittar du en film som både förklarar orsaken till problemen och ger tips om vad som kan göras för att förbättra situationen. Trots försäkringsmedicinskt beslutstöd som beskriver problematiken kan det var svårt att få gehör hos Försäkringskassan eftersom handläggarna ofta kräver objektiva medicinska fynd på organnivå för att bevilja sjukpenning. Mitt råd är att du kontaktar din husläkare och ber att få en utredning om av vad som orsakar dina problem och vad som kan göras åt dem. En sådan utredning brukar ju också bidra till det finns objektiva fynd som underlättar kontakten med Försäkringskassan.

För att man kunna få ersättning för ett sjukdomsfall krävs att skadan har inträffat under den tid försäkringen gäller. Det är troligt att återfall, metastasering etc räknas som sjukdom som har inträffat i samband med den preliminära cancerdiagnosen och är därför inte ersättningsbara. Det gäller sannolikt hos alla försäkringbolag. Mitt råd är att du kontaktar Konsumenternas Försäkringsbyrå (Konsumentrnas.se). Där kan man få råd både via webben och via telefon i samband med att man tänker teckna en försäkring. Där kan du få ett korrekt svar på de frågor du har

Hej, jag tänker att du måste ställa frågan om cytostatikan till din onkolog. Jag gissar att du ännu inte träffat hen. Det är flera saker som är oklara, och som gör mig obenägen att ge mig in i denna diskussion. Jag vet inte om Ki67 är ett värde på Ki67 som är högt eller intermediärt på din enhet, skulle inte tro att det är lågt, å andra sidan är grad=1, vilket kan fordra en extra diskussion med patologen. HER2-är förstås också avgörande, och sedan är jag oklar på om det skulle kunna vara så att man kommer att föreslå dig ytterligare operation för analys av fler lymfkörtlar i armhålan. Du får gärna återkomma med din undran efter det att du fått dessa ting utredda av din läkare.

Olika cancerceller har olika egenskaper. Man brukar tala om olika kloner av cancerceller. I vissa fall kan cytostatikan hjälpa till att eliminera alla kvarvarande cellkloner efter operationen, men det kan också vara så att vissa kloner av celler kan ha egenskaper som gör att de inte går under vid cytostatikabehandling. Sådana celler blir ju kvar efter cytostatikabehandlingen och kan om behandlingen ges förebyggande (adjuvant) i samband med operation förklara att vissa individer drabbas av återfall trots att de fått tilläggsbehandling med cytostatika. Risken för återfall efter cytostatika är förstås lägre efter en cytostatikabehandling än om man inte gett cytostatika, men det blir alltid (?) så att en viss andel av risken för återfall kvar. Det går inte att säkert veta om det finns sådana motståndskraftiga cellkloner kvar i kroppen efter en cytostatikabehandling, men det finns sätt att bedöma risken för att det gör det. Det viktigaste är att efter en preoperativ behandling titta på de effekten av att ha kvarvarande invasiva cancerceller i bröstet i den bortopererade vävnaden från bröst och armhåla. Ffa vid sk trippelnegativ och HER2-positiv bröstcancer signalerar kvarvarande cancerceller i bröst och axill en ökad risk för att det även kan finnas sådana celler i kroppen. Och tvärtom, om man inte har kvarvarande celler i bröst och armhåla, är risken att det finns kvarvarande celler ute i kroppen liten. Detta är orsaken till att man ofta föreslår modifierad medicinsk behandling efter operationen även om man fått tuff behandling före operationen, framför allt vid trippelnegativ och HER2-positiv bröstcancer..

Utan att ha gjort en ordentlig genomgång av saken vågar jag ändå bestämt hävda att det inte finns något samband mellan dessa läkemedel och bröstcancer, om du menar att de skulle påverka risken att insjukna i bröstcancer.

Det går med all säkerhet bra för dig att vaccinera dig. Jag har förstått att risken för allergiska reaktioner verkar vara högre om man är allergsk mot många saker, men om det enda du varit med om i den branchen är det du beskriver så kan jag inte se att det skulle vara ett problem.

Hej, det är ju rätt som du säger att det finns en kvarvarande risk för återfall. Men inte i första hand i brösten. Jag anser för min del inte att det finns skäl att genomgå mammografi och ultraljud av brösten när du genomgått mastektomier på båda sidorna. Där håller jag helt med onkologen. Det som är viktigast är förstås att du känner dig trygg och att du vet vart du ska vända dig med dina frågor. Jag skulle i första hand tro att det föreligger någon form av missförstånd mellan dig och onkologkliniken. Vårdcentralen är en utmärkt instans som du säkert ska ha kontakt med i vissa fall, men jag håller med om att det låter underligt att du inte kan vända dig till onkologen med de bekymmer som har med behandling och den tidigare bröstcancern att göra. Det kan vara svårt för en primärvårdsläkare att hantera, då hen inte är van vid dessa problem på samma sätt som vi onkologer. Och det låter för mig inte lämpligt att låta dem skriva remisser på mammografier som du inte har nytta av. Onkologen ska förstås inte ta hand om alla hälsobesvär som uppkommer, men det är ändå onkologen som bör ansvara för din medicinska cancerbehandling, som jag uppfattar fortsatt pågår, och dess biverkningar . Jag vet förstås inte hur det är organiserat i din region, och kanske har du väldigt långt till onkologkliniken? Men det verkar ju ändå rimligt att vi onkologer behåller ansvar för det onkologiska så länge behandlingen pågår. Så tycker jag.

Jag kan inte ge en %-sats på rak arm, men jag uppfattar att familjen uppfyller gängse kriterier för att kunna genomgå molekylärgenetisk testning avseende bl a BRCA2, vilket torde vara den mest sannolika genen i så fall. Mest sannolikt om man testar är trots det att man inte hitta en mutation. Hör av dig till närmaste genetiska klinik och tala med dem! Du ska kunna få tala med en genetisk vägledare som kan guida dig. Testning förutsätter att din svärfar är med på att göra det.

Jag tror inte att det påverkar effekten av Tamoxifen.

Hej, som alltid gäller att en balanserad kost med mycket naturliga råvaror är bra, då blir det automatiskt ingen "överdosering" av enstaka beståndsdelar. Att äta frukt har aldrig visats vara farlig!