Hej, ja denna instuktion kan onekligen tolkas som om vi borde skicka alla på vaccination innan varje form av cytostatika, vilket vi faktiskt inte gör. Efter att ha kollat runt i landet framkommer att detta är rimligt. Det finns en överrisk att råka illa ut av pneuokocker hos vissa grupper av cancerpatenter, men det gäller inte i första hand bröstcancerpatienter som i avsaknad av andra riskfaktorer inte verkar ha så stor risk som man får intrycket av när man läser den text du hänvisar till. Man har nog dragit alla cancerpatienter över en kam. Om man har andra faktorer som talat för risk, t ex lungsjukdom eller om man har tagit bort mjälten t ex är det angeläget att vaccinera sig mot pneumokocker, men vi kommer inte att skicka alla våra bröstcancerpatienter på detta.

Benskörhet är garanterat vanligare än käkledsnekros. Boten kan inte vara värre än soten! Att ta calcium och D-vitamin är otillräcklig behandling i alla fall för utvecklad osteoporos. Om du efter en mer fullödig bedömning än denna , och "endast" har osteopeni, känner dig fundersam kan du ju alltid avvakta, ägna dig år flitig fysisk aktivitet och avstå rökning, samt för all del se till att du får kalk och D-vitamin i dig. Och mäta om med ny Dexa om två år. Men troligen är bisfosfonatbehandling ett effektivare sätt att förebygga frakturer även om du "endast" har osteopeni.

Jag förstår att väntan inte är det du är intresserad av i detta läge, och jag chansar på ett rätt fyrkantigt svar. Man skulle kunna uppskatta riskökningen att dö av bröstcancer efter 10 år är ca 5 %-enheter högre om man har en sjuk körtel i armhålan, jämfört med ingen alls. Denna beräkning gäller om man endast opererar och inte ger medicinsk tilläggsbehandling. Skillnaden blir mindre om man ger medicinsk behandling, vilket jag u. Om vi antar att du är 50 år och har en tumör av grad 2 och EN positiv körtel och får både kemoterapi och hormonbehandling är risken att dö efter 10 år i storleksordningen 8 %, och då är det ungefär lika många som avlider till följd av något annat än bröstcancer. Om man inte har spridning, eller endast har enstaka körtlar positiva körtlar är sannolikheten att hitta något på t ex en CT så låg att man inte brukar rekommendera (eller behöva om du så vill) att göra en CT om man inte har några besvär man vill utreda och förklara vad de kan bero på.

Kära du! Det är förvisso rätt att det finns statistiska samband mellan amning, barnafödande och sannolikhet att insjukna i bröstcancer. MEN: dessa samband har inte har så stor betydelse för den enskilda kvinnans risk. Det är ju inte så att risken, bara för att man statistiskt kan visa på ett samband, plötsligt blir alarmerande hög. Verkligen inte! Jag skulle så önska att du inte behövde känna vare sig skuld för att du inte kunde amma så länge som du hade velat, eller oro för att du ska få bröstcancer. Njut av din fina dotter och ta vara på tiden med henne!

Hej Jag kan förstå om du blir orolig. Men jag tänker att det troligen inte är så farligt som du tänker. Om man googlar på trippelnegativ bröstcancer kan man få läsa att prognosen är allvarlig. Jag skulle dock vilja påstå att det endast delvis är korrekt. Det går bra för de allra flesta med trippelnegativ bröstcancer. . Naturligtvis finns en risk för återfall, men till skillnad från patienter med receptorpositiv bröstcancer, minskar risken för återfall tydligt efter ett par år. Risken för återfall påverkas inte av om du tar bort brösten. Det kan vara en bra idé för att förebygga en ny bröstcancer ifall du har en BRCA1 mutation som talar för att bröstcancern är ärftlig, men är annars vanligen inte att rekommendera. Om man insjuknat i trippelnegativ bröstcancer och är under 60 år, eller om du har släkt med bröst eller äggstockscancer ska du kunna få genomgå ett ärftlighetstest om du vill. Det är en bra idé!

Hej! Eftersom jag har disputerat i återgång i arbete efter en bröstcancerdiagnos så har jag intervjuad många kvinnor i din situation. Det gör att jag absolut vill avråda dig från att ta med din bröstcancerdiagnos i ditt personliga brev. När man skriver ett personligt brev så vet man ju inte hur den som läser det tänker. Det kan vara en person som tänker att den livskris som du har gått igenom har stärkt dig och att du därför är en intressant person att träffa för en intervju. Men, risken är stor för att den som läser det personliga brevet istället tänker att det kan bli problem inte bara på grund av eventuella framtida hälsoproblem utan även för misstanken om att du ännu inte har återhämtat dig från diagnosbeskedet och behandling. Ett behandlat förstadium till bröstcancer är ju en diagnos som inte påverkar arbetsförmågan och därför har du ingen anledning att nämna detta. När det gäller intervjun så är det ju annorlunda. Det bästa är att inte själv ta upp frågan, men får du frågan varför det finns ett hål i ditt CV så ska du självklart berätta om ditt förstadium till bröstcancer. Vid intervjun ser du hur personerna som intervjuar dig reagerar och därmed kan du ju på ett bra sätt förklarar hur den livskris som du gick igen har stärkt dig. Min erfarenhet är att man vinner på att svara uppriktigt på de frågor som ställs under intervjun. Har man väl kommit till intervju så brukar en bröstcancerdiagnos inte vara något hinder för anställning.

Jag tänker att du hade behövt utveckla din fråga litet.

Olika bröstcancrar har olika egenskaper, och olika mekanismer som är viktiga för cancerns utveckling. En viktig egenskap i 10-15 % av nya cancerfall är en molekyl som heter HER2. Övriga cancrar saknar denna egenskap och kallas HER2-negativa, sådana fall har ingen nytta av HER2-riktade antikroppar. De HER2-positiva har stor glädje av antikroppsbehandling mot HER2, mer om det nedan: HER2-är en molekyl som sitter i cellernas membran (yta). De cancerceller som har "för mycket" HER2 har det eftersom genen för HER2 som sitter inne i cellkärnan på den 17e kromosomen är mångfaldigad, amplifierad. Det betyder att cellens instruktion eller "recept" för hur den ska tillverka HER2 finns i flera kopior. Man kan med en litet tokig liknelse tänka sig att det är ungefär som det i ett kök finns flera exemplar av receptet på sockerkaka som ligger framme på bänken, och att detta leder till att det bakas oproportionellt många sockerkakor i det köket. Det faktum att det finns mycket HER2 i cancercellerna är en egenskap som "piskar på" dessa cancerceller och gör dem aggressivare. Det gör att HER2-positiv bröstcancer i sig själv har en mer allvarlig prognos än t ex vissa hormonkänsliga bröstcancrar. MEN! Inget ont som inte också har något gott med sig. Man har kunnat utveckla läkemedel som är specifikt riktade mot HER2, trastuzumab (Herceptin(R)) och pertuzumab (Perjeta(R)) heter de viktigaste. Dessa två är båda antikroppar, men det finns även andra mediciner som specifikt riktar in sig på HER2, och den skada som det kan förorsaka. HER2-riktade mediciner har visat sig vara mycket effektiva för att behandla återfall vid HER2-positiv bröstcancer, men även i att förebygga allvarliga återfall vid sk adjuvant eller Neoadjuvant behandling. Man kan till följd av detta idag inte säga att HER2-positiv bröstcancer har sämre prognos än annan bröstcancer. Jag tror att du med nivå2 syftar på en aspekt som man tittar på vid analysen av HER2 i cellerna, men nej det spelar inte så stor roll i de flesta fall. Det viktigaste är om man är HER2-amplifierad eller inte.

Hej Capecitabin i den situation som du får det är ett resultat av en studie som heter CreateX där patienter som efter preoperativ kemoterapi där man vid operation såg att man hade invasiv cancer i det bortopererade området. Man opererade alltså bort tumörområdet, men i det man tog bort fanns det kvar cancer. Alltså tillskilland från det man kallar komplett remission. I studien fick hälften av patienterna som inte hade komplett remission tillägg av capecitabin, och man kunde vid uppföljning konstatera att det gick bättre för den gruppen patienter. Effekten var tydligast för patienter med trippelnegativ sjukdom, vilket du inte riktigt hade eftersom ER var 15%. 15 % är en låg ER-nivå och det finns en del som talar för att sådana tumörer liknar de som är helt ER-negativa.

Hej, det var väl toppen att det försvann så snabbt! Visst kan det ha varit en oskyldig lymfsträng, men det enklaste är väl om du ringer den läkare som utfärdade remissen och diskuterar om man ska återkalla den. Den läkaren lär ju också ha undersökt dig.