Det finns ett särskilt statligt tandvårdbidrag på 600 kr per halvår som du kan söka. Det är din tandläkare eller din tandhygienist som bedömer om du har rätt till ersättning. För att de ska kunna göra en bedömning behöver du ett intyg som styrker att du har fått cytostatikabehandling. Du kan läsa mer om det särskilda tandvårdsbidaget på Försäkringskassans hemsida. Det finns också ett antal tillstånd där viss tandvård kan ingå som en del av sjukdomsbehandlingen. För att få veta om du är berättigad till stöd utöver det statliga bidraget kontaktar du den enhet som ansvarar för tandvården i den region där du bor. I vissa regioner kallas det för tandvårdsenheten, men det kan skilja sig beroende på var i landet du bor. Den som har låga inkomster kan också söka bidrag från fonder och stiftelser. För att få veta vilka fonder som finns på den ort där du bor kan du kontakta sjukhusets kurator.

Beträffande lymfkörtlarna tänker jag att antingen har man tagit bort hela bröstet och då har dessa ändå kommit med ut. Alternativt är du bröstbevarande opererad och då kommer du att få strålning. Jag håller med om att det är litet anmärkningsvärt om de minskat tyligt i storlek under behandlingen, Du får be dem att föklara igen! Under strålningen kan du räkna med att dessa körtlar blir behandlade. Karboplatin i denna situation är inte en standardåtgärd och vad jag vet finns det ingen studie som bekräftar att det är verkningsfullt. Det pågår en studie där man randomiserar mellan capecitabin och karboplatin till sådana som inte tidigare fått capecitabin (som du), för att ta reda på om det är bra. Men det ligger utanför det som rekommenderas i vårdprogrammet idag.

Hej, låter som du har det strävsamt. Och inte så lätt att veta hur man ska göra, jag tror du får rikta in dig på att prova dig fram med hjälp av kontaktsköterska och läkare. Om värken beror på anastrozol så kommer den troligen att sitta i minst ett antal veckor innan den ger med sig. Jag kan inte riktigt säga hur man ska göra, det får ni diskutera er fram till.

Hej, det är en svår fråga du ställer. Det är positivt att du svarat så bra på kemoterapi att förändringarna . Men om sjukdomen verkligen varit spridd i levern (som jag gissar har verifierats med punktion?) finns det en stor risk att den kan komma tillbaka igen i framtiden. Det finns en studie som nyligen startat i Sverige, Breclim som syftar till att ta reda på hur man ska behandla på bästa sätt i denna situation. I studien vill man ta reda på ifall det är till nytta att även operera i levern. Om du vill veta mer som den kan du läsa på bröstacncerförbundets hemsida: https://brostcancerforbundet.se/nyheter/ny-studie-kan-kirurgi-forbattra-prognosen-vid-spridd-brostcancer/ Det kan hända att du skulle kunna vara med i studien. Tala med din läkare!

I den situation du beskriver finns inte någon speciell ledtid angiven och jag tror inte att det finns data som säger något tydligt om hur det exakt är. Men visst är det angeläget att du kommer till så fort som möjilgt Så att du blir klar någon gång med din behandling, och kan komma tillbaks till det vanliga!

Hej! Du har alldeles rätt, bröst är knöliga, och ffa i unga år är de hormonellt aktiva vilket gör de ännu knöligare! Det handlar alltså inte om att hitta en knöl, men att lära känna brösten och förstå när (om) något förändrar eller tillkommer. Bra att bara känna efter mensen, och inte för ofta. Gör det ett tag innan du kontaktar någon vårdcentral, du kan t ex kolla på Bröstcancerförbundets webbplats, brostcancerforbundet.se/om-brostcancer/klamdagen-sjalvundersokning/ Du behöver inte bekymra dig för någon ökad risk för dig om någon äldre i din släkt får en annan typ av cancer, det är mycket sällan upphov till ökad bröstcancerrisk.

Ibrance och övriga CDK4/6 hämmare är ett positivt framsteg för patienter med spridd hormonkänslig bröstcancer, men det löser inte problemet. Om det inte fungerar får man byta till annan behandling.

Cancer utvecklas stegvis. En cell tillägnar sig olika egenskaper som allteftersom succesivt förvandlar den från en normal cell till en cancercell. Viktiga egenskaper är t ex förmågan att dela sig på ett okontrollerat sätt, och egenskapen att lossna från det ställe där den hör hemma och ta sig ut i lymfkärl. En tredje egenskap kan vara förmågan att "trivas" i annan vävnad än i bröstet, i benmärgen t ex. Ett tidigt steg är ofta delningsförmågan och då sitter cellerna i bröstets gångar och fyller ut dessa, men tar sig inte utanför den begränsning som gångarna utgör. Detta kallas cancer in situ, vilket på latin betyder cancer på platsen. Och i princip är ofarligt. Det som kan hända är att en eller flera celler tillägnar sig egenskapen att penetrera ut genom "väggen" på bröstgångarna vilket kan göra att de kan sprida sig ut till t ex lymfkörtlarna, eller till andra organ. I de flesta fall uppfattar jag att det går bra för patologerna att se ifall det i en cancer in situ finns tecken till att celler penetrerat genom väggen. I vissa fall kan det vara svårt att ha koll på hela tumörområdet. T ex om cancer in situn är stor, oftast är den ju liten (upp till 2 cm eller så) men den kan ju ibland bli rejält stor och fylla ut i stort sett hela bröstet. Då kan det finnas små områden där cellerna inte håller sig inom gångarna utan penetrerar ut, vilket kallas "mikroinvasion". I de flesta fall är detta inte heller "så farligt" det rör ju i dessa fall sig om en helt enkelt pytteliten tumör som kan vara mindre än en millimeter, men om man har otur skulle det t ex i en stor insitu som kan vara flera cm stor kunna finnas flera sådana ställen som man inte kan se. Om de celler som korsat gränsen har elaka egenskaper (se ovan) kan resultatet faktiskt i sällsynta fall bli att det uppstår en spridning efter vad som uppfattats som en cancer in situ. Jag vill verkligen betona att detta är sällsynt, och inget man behöver räkna med generellt när det gäller cancer in situ. För att fånga upp de elaka fallen brukar man vid större och aggressivare cancer in situ (grad 3 med nekroser) göra en Sentinel node-undersökning för säkerhets skull. Som sagt: övervägande majoriteten av cancer in situ beter sig inte på detta opålitliga sätt utan har utmärkt prognos.

Frågan ligger litet utanför mitt kompetensområde för att ge ett riktigt bra svar, en klinisk farmakolog som är expert bl a på hur läkemedel hantera i kroppen borde svara. Men jag tar ändå chansen. Kan inte se att det finns ngn anledning att göra något annat än att byta direkt från den ena till den andra.

Jag skulle snarare uttrycka det som så att om Ibrance skulle sluta att fungera så skulle konsekvensen vara att bromsningen avtar eller upphör. I en sådan situation måste man byta till annan behandling. Det fina med Ibrance är att den i genomsnitt har effekt under en längre tid än vad endast letrozol har.