År 2006 behandlad för Duktal bc mars 2020 konstaterad kronisk bc. Tumörmassa snett bakom sternum, liten mängd pleuravätska V sida, möjlig tumör H leverlob 6mm. ER 99% PGR 5% HER-2 negativ KI67 80%. Började med Ibrance+Letrozol juni 2020 Regress samtliga metastaslokaler. sept 2020 Skelettdestruktioner i övre sternum progress ,tidigare förändringar i pleura och lever fortsatt gått tillbaka. Sätter in tumörbromsande strålning i sternum. Fortsatt Ibrance+Letrozol dec2020 Nytillkommen patologisk lymfkörtel i H axill, diskret storleksökning av tumörsuspekt förändring V pleura. Liten regress av strålat område. Börjar med andra linjen Faslodex 2 sprutor/gång och ska även börja med Zoledronsyra dropp 3e månad. Vad i mitt fall talar emot att kombinera Faslodex med Ibrance som verkat bra på min bc hela tiden. Har en destruktion i bröstbenet utan känning, ska då börja med skelettstärkande dropp är det i förebyggande syfte om jag nu skulle få skelettmetastaser eller är det Faslodex som gör skelettet skörare

Opererad tumör 3 cm h bröst.tårtbit. Cancer spridd till en lymfkörtel. Snabbväxande celler hormonkänsliga. Her2 Op 26 Nov. 7 Jan vill de påbörja cellgiftbehandling. 21, 21,21 dgr. Därefter tabl.beh. sedan hormonreducerande behandling i 10 år. Hinner det spridas ev celler innan cellgiftbeh. Inleds? Hur ser prognos ut ang återfall ut?

Ska börja med tamoxifen men är så rädd för att bli deprimerad. Har tidigare varit det och inte mått bra av antidepressiva läkemedel (blev likgiltig, trött och tappade sexlusten). Har provat ganska många olika preparat. Men nu till min fråga: varför riskerar man att bli deprimerad av tamoxifen-påverkar medicinen serotoninet? Vad kan jag göra för att inte bli nedstämd? Motionerar dagligen-springer typ 3 mil i veckan. Mår så dåligt av min oro för depression. Har stor nytta av att äta tamoxifen enligt onkologen. Finns det undersökningar som säger något om hur stor risken är för depression pga tamoxifen?

Opererades i oktober 2016 för cancer in situ. Jag är idag 50 år gammal och lider sedan två år tillbaks av svåra preklimakterie-besvär. Har framförallt drabbats av svår psykisk ohälsa, med ångest, depression och är återkommande suicid. Livskvaliteten är väldigt låg och jag har egentligen bara en knapp vecka per menscykel med ett rimligt gott mående. Kan jag behandlas med gängse hormonpreparat för preklimakteribesvären? Vilka är riskerna, sett till bröstcancerdiagnosen? Finns det någon möjlighet att få än mer återkommande kontroller (tex blodprov eller annat) för att på så sätt minimera en ev. ökad bröstcancerrisk pga hormonbehandling? Jag går på årligt återkommande kontroller (mammografi) och är i övrigt frisk. Jag har bara generellt blivit avrådd från all form av hormonbehandling, men önskar svar om den faktiska risken, kontra min totala avsaknad av livskvalitet. Skulle användande av bioidentiska hormoner vara mindre riskfyllt? ”Kvinna med palpationsfynd klockan 18 vänster bröst. Mammografi och ultraljud utan anmärkning. Borttagen i lokalbedövning på bröstmottagningen. PAD visar DCIS, kärngrad 2, 7 mm stor. Minsta marginal 0,2 mm. Konferensen rekommenderar utvidgad excision, ingen Sentinel node.” ”Patient som fått bortopererat liten resistens kaudalt vänster bröst. PAD visar bild som DCIS, kärngrad 2 utan nekros, 7 mm stor.” ”Sektorresektat utan kvarvarande DCIS. Således liten DCIS utan nekros, kärngrad 2. Nu exciderad med minst 10 mm:s marginal. Konferensen rekommender ingen efterbehandling.” ”D051-Cancer in situ i körtelgångarna-Huvuddiagnos”

Är enbart 21 år och liten släng av hyptrokondiker därav min frågan, hittade något litet som jag uppfattar som en liten kula. Borde jag kontakta vårdcentral och titta på det eller är det safe?

Hej! Jag fick för ca 1 år sedan en bröstcancerdiagnos.Man hittade två olika sorts tumörer av vilka den ena spritt sig till 7/10 lymfkörtlar . Man opererade bort bröstet och det gjordes samtidigt an axillutrymning. Därefter behandlades jag med cellgifter och antikroppar i 5 månader. På det följde 15 tillfällen med strålning på Sahlgrenska. Det har nu gått 4 månader sedan jag fick strålningen. Nu får jag antikroppar och hormonreglerande tabletter. Mina tumörer satt på vänster sida. Jag har efter strålningen haft svårt att ta riktigt djupa andetag, och när jag andas tungt, t.ex. vid ansträngning, irriterar det i luftrören. Man har nu gjort datortomografi och jag fick beskedet att man hittat förändringar på lungan som troligen är ofarlig och uppstått vid strålningen. Mina funderingar är nu: 1. Är det vanligt att lungan skadas vid strålning? 2. Finns det chans att skadorna läker ut? 3. Är det ökad risk att det bildas metastaser i lungan där den blivit skadad? (Jag har uppfattat det som att metastaser företrädesvis dyker upp i ärrbildningar efter operationer t.ex.)

Fick information av min gynekolog och har därefter läst själv att i SFOGs nya råd 2019 om Menopausal hormonbehandling, står det att "enda kontraindikationen till lokal östrogenbehandling är idag adjuvant behandling ed aromatashämmare hos bröstcancerpatienter. Övriga former av bröstcancer är inget hinder för lokal östrogenbehandling" . Det står också att studier pågår kring ultralåg dos av lokalt östrogen till de patienter med aromatashämmare. Den studien har jag läst. Vad som ändå förvirrar är att alla jag pratat med på kirurgen och onkologen innan och efter operation strängt avrådde även till lokalt östrogen. I SFOGs rekommendation står att all medicinering ska ske i samråd med onkolog. Vad gäller ? Hur ska jag tänka? Är själv opererad och strålad i år, 55 år och tar inget antiöstrogen men vill gärna ha lokalt östrogen då det självfallet bidrar till ökad livskvalitet.

HEJ jag undrar varför man inte ger förebyggande cellgiftsbehandling. Exempel.bortopperrerat bröst ingen spridning. Varför ger man inte en kur med cellgift typ en gång om året i förebyggande syfte....istället för att vänta på att eventuell spridning skett ....Varför inte ligga ett steg före cancern istället för att bara vänta o se om det om den sprider sig.

Hej, Jag hittade en knöl i högra bröstet 2012 nov. Den opererades bort, analyserades liksom körtlarna i armhålan. Sedan gick jag genom hela paketet behandlingar, sex gr intravenöst cellgifter, strålning, antihormoner. Jag fick också var sjätte månad intravenöst skellett förstärkande.. Dessutom hade man tagit bort knölen med för liten marginal och de avlägsnade hela bröstet efter cellgiftbehandlingarna.. I journalen står det luminal B-tumör med tre metastaser i brösthålan. Jag fick också resultatet från analysen av knölen. Det var hemskt att själv upptäcka att det som kirurgen kallade för en ettrig cancer var en med väldigt hög aggressivitet, det heter Ki något ,72 tror jag. Jag har själv fått goggla mig fram till den hemska sanningen. Tumören hade vuxit från noll till 2 cm i två månader. Jag har gått genom behandlingarna med jämnmod. Men Letrozol behandligen var väldigt krävande. Jag var fruktansvärt trött, jag undersöktes om allt möjligt men det var Letrozol som gjorde det. Stel, pirrning och ofrivilliga skakningar i benen. Det värsta var torra slemhinnor, framför allt i underlivet. Jag går hos gynekologen en gång om året och till slut sade han att jag borde sluta med Letrozol. Jag hade knappt någon slemhinna kvar. Jag fick använda Replens invändigt och Nivea utvändigt varje dag. Det brann inom mig. Jag åt Letrozol i 4 år och åtta månader. Sedan bytte jag till Tamoxifen. Det var mycket bättre och jag har inte haft annat än väldigt torra ögon som jag har droppar till. Nu har jag börjat också tappa håret. Jag har två och ett halvt år kvar tills detta är över. Men nu fick jag en motsvarande reaktion i underlivet och jag vill inte gå genom det helvetet en gång till. Dessutom vill jag inte bli flintskallig. Jag är bara 67 år. Vågar jag sluta med Tamoxifen nu? Vad är chanserna jämfört med om jag hade ätit i tio år antihormoner? Nu pausat jag i alla fall en månad. Det gjorde jag med Letrozol i två veckors perioder när det var olidligt.

Hej jag har Reumatism artrit som hade gått i remission i två år innan jag fick bröstcancer. Min bröstcancer är 100% östrogen känslig så efter cytostatika och operation ska jag medicinera med tamoxifen och zoladex. Efter två veckor med tamoxifen var det som att min reumatism vaknade till liv igen med svåra smärtor och ledsvullnad i både händer, armbågar, knän och fötter . Jag läste att det finns studier på att klimakteriet förvärrar reumatoid artrit hos kvinnor och att östrogenet skyddar. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, jag kan ju inte välja mellan återfall i cancer eller svåra reumatiska smärtor. Jag är helt förtvivlad men kan väl inte vara ensam om att ha både reumatism och bröstcancer? Finns det alternativ i mitt fall?