Om jag var du så hade jag bett att få en undersökning med mammografi och ultraljud och en bedömning på t ex bröstmottagningen.

Hej, en del av vitsen med att operera bort bröstet i förebyggande syfte är att man slipper dessa kontroller. Jag tänker att de inte är så trevliga att genomgå, och ffa inte att vänta på svaret. Efter en riskreducerande mastektomi är risken att utveckla ny bröstcancer på platsen för det tidigare bröstet extremt låg. Hur är det på den sidan där det tidigare fanns en cancer då? Där kan det finnas en liten risk för det man kallar lokalrecidiv. Men denna risk är idag i de allra flesta fall också mycket låg. Om du har gått i komplett remission talar det om för oss att din risk för lokalrecidiv är mycket låg. Det som är farligt är återfall på annan plats i kroppen, och den risken påverkas inte av att man t ex skulle göra ultraljud över bröstkorgen. Det faktum att du gick i komplett remission är dock det fina i ditt fall och talar för att din prognos är god. Jag menar att det faktum att du inte kommer att göra ultraljud inte är något som bör föranleda oro. Det är kanske lättare sagt än gjort - att inte oroa sig alltså - men jag menar ändå att det är så det är.

Nej, det tycker jag inte.

Baserat på den information du lämnar beror på hur man på ditt sjukhus värderar ditt Ki67värde. På de flesta ställen skulle det klassificeras som lågt vilket gör att man uppfattar det som Luminal A. Om du är postmenopausal skulle en genexpressionsbaserad analys kunna hjälpa till att skilja på dessa två. Vid Luminal B är det mer sannolikt att man vill rekommendera cytostatika än om det är Luminal A.

Det är mycket bättre att du talar med onkologen först. Hen har ju mycket bättre förutsättningar att ge dig korrekt information än jag har eftersom hen har mer fullständig information om dig och din hälsa i övrigt t ex. Det knepiga i ditt fall är kanske att du har en god prognos även utan cytostatika, men den kan med cytostatika kanske bli ännu en smula bättre. Det handlar som hur man värderar tilläggsnyttan i relation till nackdelarna med en cytostatikabehandling.

Det finns en massa studier av hormonell tilläggsbehandling med olika behandlingstider och olika sekvenser av tamoxifen och aromatashämmare. Flera studier jämför fem år tam med fem år aromatashämmare och visar att de senare är litet effektivare. När det gäller förlängd behandling efter 5 år finns studier där man efter fem år tam fortsätter med tam till tio år, och det ger en liten tilläggsnytta, respektive att efter fem är tam lägga till 5 år aromatashämmare, vilket ger en litet större tilläggsnytta. Många patienter rekommenderas fortsatt fem års behandling vilket beror på att tilläggsnyttan för den grupp som har en mycket bra prognos (körtelnegativa utan tecken till spridning till axillen) blir så liten att det kan anses inte vara värt de ökade biverkningar som en förlängd behandling leder till.

skulle inte säga att det är vanligt, men det kan förekomma. OM du vill vara säker på att det är tamoxifen skulle man göra ett nutt försök. Det är inte ovanligt att man har myggbettslikannde utslag som man inte kan få en riktig förklaring till. Det är litet synd om man skulle "skylla på " tamoxifen om det sen visar sig att det inte ör den som är boven. Börja inte på egen hand utan kom i så fall överens med din läkare om hur det ska göras!

Det låter ju som om man planerar att ge dig samma cytostatika antingen före eller efter operationen. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att det spelar någon roll om man gör på det ena eller det andra sättet. Jag uppfattar ändå att tumören har gått åt rätt håll under din behandling. Det är positivt, men utfallet vid operationen är förstås det viktiga.

Du har ätit 2 år tamoxifen och fyra år letrozol. Det finns nog ingen studie som exakt beskriver din situation men man kan nog snarast säga att data talar för att det finns ett värde att förlänga letrozol upp till 8 år. Det finns vad jag vet ingen studie där man i den situation du befinner dig jämför utfallet mellan tamoxifen och en aromatashämmare. I första hand skulle alltså rekommendationen bli att kämpa på med letrozol. Detta måste förstås värderas i skenet av hur allvarliga dina besvär är. Tamoxifen kan troligen vara skonsammare för musklerna och lederna.

Inte speciellt för att man genomgår sådan behandling, men inget hindrar att du gör det och tillhör du en riskgrupp t ex beroende på ålder är det lämpligt att göra det. Niklas