Ok, jag förstår. Alla tycker nog att det vore önskvärt att ge dig cytostatika, men man vågar uppenbarligen inte, det verkar som om du är en person som reagerar allvarligt på flera olika substanser. Du har väl ett lättväckt immunförsvar, det är kanske inte bara dåligt. Skulle du våga? Objektivt kan man välja att se på situationen såhär: Den överlägset viktigaste delen av din behandling är din operation. Den bidrar allra mest till din bot. Den hormonella behandlingen ger ytterligare drygt 5 %-enheter i bot efter 10 år, bisfosfonat ger 1,5 % och kemoterapi skulle ge knappt 5 %. Om man nu inte kan ge kemoterapi så kan du veta att det inte är den viktigaste behandlingen du går miste om.

Hej, i din situation vill man förstås att allt ska gå på räls och att man får entydiga besked som inte behöver revideras. Cancerbehandling är en förtroendebransch så din reaktion är begriplig. Alla system kan klicka, och gör också det ibland, och man kunde ju också se det som att systemet uppenbarligen i ditt fall haft en säkerhetsmekanism som gjorde att man kunde snappa upp att det fanns en felaktighet i beslutsunderlaget och att man hade förmågan att rätta till det. Det skulle ju t o m paradoxalt kunna inge ett större förtroende för hur systemet fungerar och att man är mån om att du ska få den bästa behandlingen. Vare därmed hur som helst, sett i efterhand tror jag faktiskt inte att du har någon stor nackdel av att behandlingen kommer i denna ordning. För patienterna i HERA-studien som inte fick trastuzumab (en av de stora tidiga studierna som är grunden till dagens tilläggsbehandling vid HER2-positiv sjukdom) så gavs det i efterhand till de som ville, vilket ju kunde vara flera år efter diagnos. Även i dessa fall såg man en nytta av trastuzumab, så den fördröjning som drabbat dig avseende trastuzumab spelar nog inte så stor roll. Den uppföljning som ska ske efteråt nu skiljer sig inte så mycket från det som varit fallet utan HER2. Men man ska göra uppföljande undersökningar av hjärtfunktionen. Du ska förstås även följa upp det andra bröstet med mammografier. Jag skulle tro att biverkningarna av den hormonella behandlingen blir samma, kan inte se att de skulle bli mer uttalade i alla fall.

Nej, inte för den sakens skull i alla fall.

Hmm, svårt läge. Jag tänker att det gäller att du får tala med någon som kan försöka hjälpa dig att analysera vad som är vad i denna situation. Vad beror på den hormonella behandlingen? Vad ska man inte tro beror på den hormonella behandlingen? Finns det andra faktorer som kan spela in? Ibland kan situationen och medicineringen ha lett till att man utvecklar en nedstämdhet där man kan få hjälp att hantera besvären med den hormonella behandlingen genom att behandla nedstämdheten. Men det kan också finnas andra saker som kan påverka, graden av fysisk aktivitet t ex. Det går förstås inte att på detta sätt ha en riktig uppfattning, mer än att din behandling säkert är en del i ditt mående. Börja med att tala med din kontaktsköterska som är den som har ett samordnande ansvar för din rehabilitering!

Jag kan inte uttala mig om behandling av endometrios. Jag blir fundersam vad gäller att du uppenbarligen utvecklat cancern under pågående progestronbehandling. Depot provera användes förr som behandling mot bröstcancer, men nu har din tumör uppkommit under sådan behandling och då hade jag föreslagit att man tar bort den medicinen och behandlar med tamoxifen, ev med tillägg av den operation du föreslår.

Jag tror inte att Letrozol ska påverka läkningen av din nacke. Tamoxifen ökar risken för proppar i venerna, inte artärerna som det gäller när man har TIA, så det ska inte vara något problem.

hej, jag uppfattar att det finns ett starkt skäl till att man väljer att inte ge kemoterapi. Det kan inte förnekas att det skulle kunna bidra till en minskad risk för återfall. Men anafylaktisk chock är inte heller att leka med. Vad är det du reagerat på?

Jag är inte road av att peka ut en grupp som har sämst prognos. Bröstcancer generellt är en cancerform med jämförelsevis god prognos, och många behandlingsalternativ. Har man en spridd sjukdom med utbredd sjukdom och inte svarar på medicinsk behandling har man förstås inte bra prognos. Med den begränsade information du lämnar i frågan kan jag dock sluta mig till att chansen för bot är större än risken för allvarliga återfall i ditt fall!

Jag hade förordat att du slutar med din hormonella behandling nu efter 5 år. Det är en mycket begränsad tilläggsnytta av att fortsätta ytterligare år för dig om inte hade spridning till körtlarna.

Hej jag kan inte ge ett exakt svar på den frågan som har med blissel att göra. Menar du jämfört med inget alls? Överlevnadsnyttan efter 10 år ökar med ca 3,5 % enheter med hormonell terapi jmf med att inte ta det. Modellen jag använder kan inte skilja på effekten av tamoxifen och aromatashämmare, den senare är dock med all sannolikhet aningens bättre än den förra. Risken med Blissel skulle jag säga är ingen alls. Jag kan inte bevisa det, men det är min starka tro. Det finns inga övertygande data som säger att det är bättre att ta aromatash'ämmare under 10 jämfört med 8 år. JAg hade förordat att du siktar på 8 års behandling som kunskapsläget är idag.