Hej Man kan inte låta bli att operera. Det är fö inte möjligt att konstatera att man uppnått sk patologisk komplett remission med mindre att man opererar bort det ursprungliga tumörområdet. Därefter ska man också strålbehandla t ex efter en bröstbevarande operation. För patienter som är HER2-positiva ska man fortsätta med HER2-riktad behandling till ett år även efter komplett remission, däremot ger man inte cytostatika efter en komplett remission. Den prognostiska betydelsen av komplett remission är störst för östeogenreceptorpositiv bröstcancer, och i dessa fall är prognosen avsevärt bättre än vid kvarvarande sjukdom. För östrogenreceptorpositiv sjukdom är skillnaden inte lika tydlig. Jag kan inte ge en generell värdering av prognosen i absoluta tal (si och så många procents receidivfrihet) vid komplett remission.

Hej, jag uppfattar inte att du, om du har fullgod hjärtfunktion och är i övrigt frisk, skulle vara på något sätt mer mottaglig för bekymmer i händelse av att du skulle bli coronasmittad än andra jämnåriga.

Hej Birgitta, du har haft tur som drabbats av en snäll form av "bröstcancer", eller ett förstadium till bröstcancer. Din prognos är utomordentligt god. Men jag måste be dig att ge dig till tåls. Jag kan inte här komma med tillräckligt vederhäftig information baserat på de upplysningar du lämnar. Det kan finnas aspekter som inte kommer fram som gör att man säger si eller så och då vill inte jag med otillräckligtunderlag om dig uttala mig annat än i allmänna ordalag om att det ser väldigt bra ut.

Ja, det kan du. Det går bra.

Jag tror att de har rätt. Du är inte mer infektionskänslig än någon annan nu längre. Du kan ha varit mer känslig under cytostatikaperioden, eller i alla fall under delar av den. Jag uppfattar att de cancerpatienter som är tydligt mer känsliga att råka illa ut vid en coronainfektion är de som är äldre och de som är sjuka i sina lungor, t ex skulle lungcancerpatienter kunna utgöra en särskild riskgrupp. Jag tror i genomsnitt inte att det är bröstcancerpatienter som är mest utsatta.

Fy, det låter inte roligt. Det låter som du har provat på det mesta. Om det verkligen inte fungerar får man väl till sist bestämma hur länge man kan stå ut med den nedsatta livskvalitet som behandlingen medför. I så fall får man göra en bedömning av hur stor förebyggande nytta man har av medicinen, och eventuellt bestämma att avbryta den i förtid. Det kan förstås vara en svår ekvation som du måste göra tillsammans med din läkare. Kanske är det omöjligt för dig att ta tabletterna under 5 år. Det är svårt att i denna forum göra en rekommendation för dig, men någonstans kan det kan ju inte vara så att boten är värre än soten.

Jag tänker att var och en ska följa de rekommendationer som finns. Då har vi en möjlighet att minimera de negativa konsekvenser som är förväntade av viruset. Ökad handhygien, försiktighet när det gäller kroppskontakt och stora folksamlingar, samt att man är noga med att inte exponera andra om man uppvisar symtom på övre luftvägsinfektion. Dessa rekommendationer gäller för att man ska minska risken att själv insjukna, men även för att undvika att smitta andra och sprida viruset i samhället. Sen kan man undra ifall man är mer mottaglig för (allvarlig) coronainfektion om man går på cytostatika. Det skulle i så fall i första hand gälla sådan cytostatika där man blir neutropen (har låga värden). I de flesta fall är man i den fasen under en ganska kort period (enstaka dagar), och vid vissa cytostatika behöver man inte sjunka så mycket i värdena. Jag vet faktiskt inte riktigt om man har en större riska att utveckla en allvarlig infektion, men jag tror att de personer som har störst risk att råka illa ut av infektionen är äldre personer och personer som har annan sjuklighet framför allt i hjärta/lungor. De flesta bröstcancerpatienter som får cytostatika är i övrigt relativt friska. Om man "bara" går på hormonbehandling eller antikroppar efter operation tänker jag att man inte behöver befara att man skulle vara mer utsatt än andra människor. Kan du hämta på dagis? Jag skulle säga ja, men om du går på cytostatika kan det vara rimligt att vara extra försiktig, kanske ditt barn kan komma ut till dörren så att du inte behöver gå in på avdelningen? Var uppmärksam på ifall myndigheterna ändrar gällande riktlinjer!

Hej Kajsa! Frågan om prognosen släpper jag till Niklas, men jag svarar gärna på din fråga kring rutinerna. När du återkallades första gången bör läkarna ha gjort bedömningen hur pass avvikande "fyndet" (det läkaren kallade för förtätning) var. Mammografiläkarna sätter då en kod mellan 1 (inget synligt avvikande) och 5 (klar cancer). Är det en kod 2 (benign förändring) så behöver inga biopsier tas, och kvinnan återgår till screening utan någon tätare uppföljning. Har man fått en kod 3 (möjligen misstänkt) så brukar en biopsi tas, och man får återgå till screeningen om den visar att det var ofarligt. Så antagligen har man då bedömt att förändringen var kod 2, och det har isf inneburit att ingen biopsi togs. I dessa lägen kallas man i sedvanligt avstånd till nästa screening. Om du funderar mer kan du be din läkare att titta specifikt på dina tidigare mammografibilder och be om en bedömning om fyndet 2017 kan ha motsvarat en tidig version av din tumör som hittades 2019, och isf hur man bedömde den!

Hej! ADH är egentligen väldigt snarlik DCIS, det hänger på förändringens storlek om det kallas ADH eller DCIS. Din fråga avseende tiden till att det blir en cancer, ja den är inte helt lätt! Det beror främst på hur "oroligt" cellerna ser ut på biopsin, där man delar in DCIS i tre olika grader. Den högsta graden har högre risk att bli till en cancertumör än den lägsta. Eftersom DCIS i princip alltid avlägsnas när man väl hittar det så finns det knappast några studier som berättar för oss vad som händer om man låter DCIS sitta kvar i bröstet (sådana studier pågår dock t ex i England eftersom vi tror att vi överbehandlar DCIS om den är av lägsta graden, och man vill undersöka om man kanske kan slippa operation!). Det vi vet är dock att många DCIS antagligen aldrig blir till en cancertumör, framförallt inte om de är av den lägsta graden. Men som sagt, det är svårt att skatta. Det viktigaste att tänka på är att själva DCIS eller ADH faktiskt är förändringar som helt och hållet respekterar gränserna som bröstvävnaden sätter, dvs de kan inte ta sig utanför bröstet, och är därmed helt botbara genom borttagning.

Hej! Det är svårt att svara på vad normala väntetider är eftersom det kan variera en del i landet, däremot kan man säga vad målet är: enligt "SVF" ska det inte gå mer än 28 dagar från att någon (i ditt fall den läkare du träffar först) bestämmer att det finns en "välgrundad" cancermisstanke till en första behandling inleds. Misstänker din läkare från första början att du har en godartad knöl (som känns annorlunda för fingrarna än cancer) så kan det hända att hen uttrycker det i sin remiss, och då kan väntetiden bli lite längre eftersom cancermisstanken inte är så stark. Cancertumörer beter sig väldigt olika, vissa växer snabbare än andra. Men om du själv upplever att den knöl du känner förändrar sig snabbt, dvs blir större, så är det bra om du kontaktar din läkare så att denne kan påskynda mammografiundersökningen. Hoppas det hjälper dig lite!