Hej Sara, den största skillnaden är med all säkerhet praktisk (ett operationstillfälle eller en spruta i månaden), samt att det ena (operationen) är en åtgärd som inte kan göras ogjord, vilket medicineringen kan. Enstaka individer kan även ha otillräcklig effekt på äggstockarna av sprutorna.

Om det "bara" är det så kan man inte säga att chansen (jag hade kallat det risken...) är stor, troligen är den rätt normal. Men, och det är viktigt, den information du lämnar är för begränsad för att man ska kunna göra någon riktigt bra bedömning av saken. Hur gammal var farmor då hon fick bröstcancer? Finns det fler fall i den släktgrenen? Vet du något om vilken typ av bröstcancer hon hade?

Hej. Du berör en viktig fråga. Och på riktigt svår. Skillnaden mellan Luminal A och Luminal B är inte en artskillnad utan en gradskillnad. Där skillnaden mest har med cellernas delningshastighet att göra. Det tumörer som har en hastig delningshastighet kallas B, de som har en långsam kallas A. När man först började tala om detta, vilket var ungefär år 2000 gjorde man in indelning med hjälp av genexpressionsanalys. I klinisk rutin har man emellertid försökt översätta motsvarande klassifikation till markörer som våra patologer kan göra i mikroskopet. Det gör att man idag vid östrogenreceptorpositiv bröstcancer använde grad, Ki67 och i vissa fall Progesteronreceptorn för att skilja mellan det vi ska kalla Luminal A och det vi ska kalla Luminal B. Det som är knepet är att man när man gör denna indelning vill man hamna i antingen den ena klassen eller den andra klassen eftersom den ena oftast innebär hormonell terapi bara, och den andra hormonell terapi + cytostatika. (När det gäller cytostatika tar man förstås även hänsyn till andra saker t ex körtelstatus och i viss mån patientens ålder och eventuell annan sjuklighet.) Det finns idag även kommersiellt tillgängliga metoder att med genexpressionsanalys göra indelningen, och dessa rekommenderas idag i den nya vårdprogrammet för postmenopausala patienter med körtelnegativ hormonkänslig sjukdom. De olika regionerna arbetar med införandet, men det kommer att ta litet tid innan det är tillgängligt överallt eftersom det är förenat med en rätt betydande kostnad att få detta på plats. Det är alltså inte orimligt att uppfatta att din tumör är ett gränsfall, och man måste fastna för den ena eller den andra klassifikationen. Världen är inte ens i detta avseende svart-vit. Man skulle kunna säga att om en tumör inte är tydligt Luminal B så är det inte sannolikt att det rör sig om en tumör med uttalade Luminal B-egenskaper. Sist och slutligen handlar det om din prognos. Oavsett resonemanget kring Luminal A och Luminal B ovan är prognosfaktorn körtelspridning - som du inte hade - en viktigare faktor. Ytterligare en faktor är tumörstorleken (inte antalet) man räknar den största tumören, och den var i ditt fall 13 mm, d v s T1, det är bra. Sen har vi det faktum att det fanns växt i kärl, och det får man i viss mån skriva på minuskontot. Det hade varit bättre om så inte varit fallet, men å andra sidan hade en positiv körtel inneburit n större nackdel. Skulle tio års tamoxifen göra nytta? Hos oss hade du i dagens situation inte föreslagits det om du hade femårsbesök nu, men det är ju ingen brådska med det beslutet.

Hej Elisabeth, jag kan inte ge ett tydligt svar. Troligen ingen annan heller. De prognosmodeller vi har utgår ifrån data som man får fram vid operationen, det går inte med trovärdighet att mata in siffror på storlek som man fått från MR till exempel. Man för göra ett försök att värdera prognosen efter din operation. Man talar nuförtidien ofta om att "gå i komplett remission", d v s att man inte hittar invasiva tumörceller vid operationen efter preoperativ cytostatika, och att det är förenat med god prognos. I ditt fall med en relativt långsamväxande östrogenreceptorpositiv tumör ska man dock komma ihåg att det inte behöver vara så stor skillnad i prognos mellan om det finns eller inte finns kvar cancerceller efter cytostatikan. Den hormonella behandlingen som kommer sen är med all sannolikhet mycket viktig i ditt fall även om cytostatikan också bidrar till ditt tillfrisknande även om alla celler inte försvunnit vid operationen..

Hej Sanja, det finns en teoretisk interaktion med tamoxifen beroende på att man vet att tamoxifen i levern aktiveras till en substans som heter endoxifen, som man tror är den aktiva varianten av tamoxifen. Denna aktivering sköts av ett enzym (protein) som heter Cyp2D6 som kan blockeras av vissa läkemedel. Det finns läkemedel som är släkt med sertralin som utövar denna blockering starkt, de preparaten bör man undvika att ta tillsammans med tamoxifen, det gäller t ex paroxetin och fluoxetin. Sertralin däremot blockerar endast till viss del. Det är så vitt jag vet inte visat att det skulle leda till en sämre effekt om man kombinerar tamoxifen och sertralin, vilket man har skäl att tro att skulle vara fallet för de båda andra preparaten som är starka blockerare.

Jag förstår, och det är litet ojuste av mig att använda mig av ett dokument som din dr inte ännu har tillgång till. Vb har rätt att bli irriterad. Det som står i NVP är som tidigare att man generellt rekommenderar strålning efter bröstbevarande kirurgi av dcis. Men att man kan överväga att avstå ifall den är mindre än 15 mm OCH har grad 1-2 utan nekros OCH marginalen är minst 2 mm; det stod tidigare där 10 mm. Din dr har alltså rätt som rekommenderar strålning. Några andra nyheter är inte tillämpliga.

Hej Sara, det finns inget "bör" i din situation. Alla har olika jobbigt efter en bröstcanceroperation, och ingen förväntas jobba under pågående behandling. Däremot finns naturligtvis kvinnor som mår bra av att återgå till en vardag, där man kan känna sig som "vanlig människa" i stället för patient. Så ofta är en bra strategi att vara sjukskriven igenom behandlingen (även strålningen) men att hantera detta flexibelt. Det bästa är om du har en dialog både med din onkolog och med din arbetsgivare så du kan "smyga in" i jobbet med rimliga förväntningar och kanske anpassade arbetsuppgifter.

Hej, spänningar i sig är inget farligt tecken alls. Likaså är ont i bröstet inget tecken på bröstcancer. Spänningar och ömhet är ofta tecken på hormoninverkan på bröstvävnaden, och kan variera både med åldern och med menstruationscykeln. Om du har aldrig varit på mammografi antar jag att du är ung, och då är det ännu vanligare med hormonellt påslag; är du i screeningålder (40-74 år) bör du naturligtvis hörsamma kallelser till mammografi när du får dem.

Hej Madelene, du har helt rätt, lobulär cancer är svårare att upptäcka än annan bröstcancer, och det beror på att den inte växer som en kompakt knöl men snarare spretigt, den sträcker så att säga ut små fingrar i vävnaden i stället för en knytnäve. Så det är inte ovanligt att mammografi och ultraljud underskattar storleken, och vissa sjukhus kompletterar därför med en magnetkameraundersökning just vid lobulär cancer. Så ja, den kan ha funnits där ett tag, ffa om man ser på den långsamma tillväxten (som är bra!). Din andra frågan är bättre att bolla med Niklas.

Hej, det finns ingen evidens för att grönt te skulle vara dåligt i samband med Letrozol, kanske snarare tvärtom, men vetenskapen är inte entydig här. Det man vet påverkar återfallsrisken negativt och som du kan påverka är övervikt, för lite motion, rökning, men även rött kött/charkuterier. Man brukar framhålla att grönsaker, ffa kålsorter, ger ett visst skydd, och att träning ger breda hälsovinster, också avseende cancersjukdomen. Annars finns det många rykten och hypoteser, som dock inte är väl belagda - tänk på att många studier bygger på att man låter personer berätta hur mycket av vad de har ätit de senaste åren - det är inget som är lätt att mäta, och därför blir resultaten ofta olika i olika studier!