Hej! Det är oftast inte farligt när det kommer genomskinlig vätska. Om det bara kommer från en mjölkgång bär du dock kolla upp det, liksom om det fortsätter komma även om du sluta att trycka på bröstet. Att trycka på bröstet stimulerar bildandet av ny vätska.

Hej! Det finns absolut en risk att strålningen påverkar implantaten och att det kan behövas senare korrigeringar. Till viss del erbjuder offentlig sjukvård korrigeringar, men man erbjuder inte estetisk kirurgi. Strålbehandling är dock en mycket bra behandling för att minska risken för återfall och här får man väga för- och nackdelar mot varandra. Vinsten av strålbehandling beror på hur stor risken för återfall är från början, och det är något som, du måste diskutera med din onkolog.

Hej! Jag förstår din oro, men det du beskriver låter inte alarmerande. Man kan ha extra bröstvävnad i armhålan. Om du har haft en infektion kan också lymfkörtlarna bli svullna. Det är inte heller ovanligt att det kan komma lite vätska från bröstvårtan när man klämmer. Men det är bra att du kollar upp det.

Hej! Det låter som att du har gjort både mammografi och ultraljud? Ultraljud är en mycket känslig metod om man har ett mindre symtomatiskt område i bröstet. Så om man har undersökt med ultraljud precis där du känner knölen och inte ser något som ser avvikande ut, räcker det med den undersökningen utan att man tar prov.

Hej! Det låter inte som något farligt. När brösten ökar i storlek (som vid graviditet) brukar även blodkärlen bli större.

Hej Jenny, Det låter som besvärliga symtom du har! Jag tror inte att det har med tamoxifen att göra eftersom du slutade för mer än 3 år sedan, utan jag tror du lider av någonting annat. Har du blivit utredd på vårdcentralen? Jag skulle vilja be dig kontakta vårdcentralen och tex beskiva dina symtom vid bilkörning, och kanske bör du inte köra bil tills det är kollat?

Hej, Det är svårt att ge några direkt siffror på hur återfallsrisken ändras över tid hos den enskilda personen, så jag vågar inte ge mig på en sån siffra. Återfallsrisken finns kvar, men de flesta förblir ju friska. Är det ett aromatashämmarepreparat du tar nu (letrozole, anastrozole, exemestan)? Risken för livmodercancer av tamoxifen är liten, mindre än 1 %. Om det skulle vara så att du får biverkningar av tamoxiefn kan du pratat med din onkolog om att byta tillbaka till det du har nu.

Hej. När vi ger förlängd behandling kan vi göra det på olika sätt. Aromatashämmare, tex anastrozol, ger vi max 7-8 år. En vanlig strategi är att göra precis som det är planerat för dig, dvs att först ge 5 år aromatashämmare och sedan 5 år tamoxifen. Den kombinationen är en bra behandling. Zoledronsyran du fått är för att minska risken för återfall. Den lagras in i skelettet. Den används även vid benskörhet, men ges då i lägre års-dos. När vi ger zoledronsyra brukar vi inte göra någon bentäthetsmätning eftersom behandling av en eventuell benskörhet är just zoledronsyra. Man kan överväga att göra en bentäthetsmätning längre fram, på den som behandlas med aromatashämmare i 7-8 år, delvis beroende på andra risker för benskörhet (tex inaktivitet, rökning, kortisonbehandling).

Hej. Du ska inte behöva ha "oerhört ont". Om du har fått benmärgsstimulerande sprutor (vissa får det även under docetaxel-behandlingen) kan dessa ge skelettsmärta. Docetaxel i sig kan också ge smärta. Det man kan göra nu är att optimera smärtlindringen och inför nästa kur anpassa behandlingen. Hur länge det sitter i är olika, men oftast ger det med sig inom 1 vecka. Jag vet inte om du hört av dig till din läkare/sjujksköterska för smärtorna, om du inte gjort det tycker jag att du ska göra det.

Hej. Jag ska försöka svara så gott jag kan. Du har helt rätt. Om man opererar bort äggstockarna börjar fettväven att producera östrogen. Det är det som händer när vi går in i ett klimakterium, äggstockarnas funktion avtar naturligt med tiden. Du har fått större delen av den cytostatika som var planerad. Vad gäller Tamoxifen (tex) minskar den behandlingen risken för att bröstcancern ska komma tillbaka i framtiden. Det är inte helt enkelt att säga en exakt siffra för riskminskningen med Tamoxifen, det varierar utifrån så många olika faktorer, men jag skulle säga ca 10% mindre risk att sjukdomen kommer tillbaka inom 5 år (för din del). Ki67-värdet i sig anger inte en risk, utan risken baseras på flera faktorer, t ex ålder, tumörstorlek, antal sjuka lymfkörtlar, hormonkänslighet, Ki67 osv. Risken avgör vilken tilläggsbehandling vi föreslår/rekommenderar. Hur länge en cancer har funnits kan vi inte riktigt svara på, men säkerligen flera år, om man räknar med när den första cancercellen bildades. Stora delar av tiden från första cellen är cancern så liten att den inte går att hitta med någon undersökningsmetod vi har. Jag vet inte riktigt när du började din antihormonella behandling men jag tolkar det som att du inte ätit den så länge. Då det är en förebyggande behandling (riskminskande) är det viktigt att väga riskerna (biverkningarna) med vinsterna (riskminskningen). Behandlingen beräknas pågå i 5-10 år enligt planen och en av förutsättningarna för förlängd behandling är god tolerans, dvs att behandlingen inte leder till nedsatt livskvalitet. Vad som är livskvalitet och var gränsen går måste den enskilda individen själv avgöra och ha en diskussion med sin läkare/sjuksköterska om vad som blir bäst. Vi inom sjukvården kan peppa och försöka lindra biverkningar till viss del, men om biverkningarna är svåra är det viktigt att vi ger stöd i ett beslut att avbryta behandlingen också. Hoppas att jag har kunnat ge lite klarhet.