Intervju med patienten
Anna Tell Thurén var 38 år när hon drabbades av bröstcancer. Plötsligt slets fokus från livspussel med två små barn till livskris. Det har gått fyra år sedan hon satt hos onkologen och fick sitt cancerbesked. Idag är hon tillbaka i arbete och en aktiv livsstil.
Senast uppdaterad: 2024-08-06
Berätta om dina känslor kring diagnosen.
Det kändes som om mattan drogs undan, hela livet kastades omkull. Samtidigt förklarade läkaren för mig att det finns väldigt bra behandling för just den här tumörtypen som gör att väldigt många faktiskt tillfrisknar.
Hur upplevde du behandlingen?
Det var som att hoppa på ett tåg som jag inte kunde hoppa av. Jag hade inte så mycket biverkningar av den målinriktade behandlingen, men cytostatikabehandlingarna gjorde mig illamående och trött. Det jag tidigare prioriterat, som jobb och livspussel, blev plötsligt nedprioriterat. Allt mitt fokus blev att ta mig igenom behandlingen och bli frisk.
Hur hanterade du den här perioden?
Jag var väldigt insatt i min behandling. Under behandlingen hade jag en trygghet från sjukhuset och min onkolog. När behandlingen var över och den kontakten försvann kände jag mig ganska vilsen. Därför tackade jag ja till all form av stöd även efter behandlingen – alltifrån samtalsstöd till arbetsterapi och sjukgymnastik.
Hur mår du idag?
Jag ser pigg ut, men har fortfarande problem med smärta. Därför har jag fått anpassa mitt arbete till mina nya förutsättningar. Jag har till exempel bytt ut de tunga lyften som hästveterinär till mer administrativt arbete. Men jag mår ändå väldigt bra idag.
Har du några råd till den som drabbats?
För min del har det varit bra att vara öppen med min diagnos. Mitt råd är att se till att du har någon att prata med, på riktigt. Även om du känner dig stark, ta hjälp av anhöriga eller patientförening. Och kom ihåg att även om livet inte ser exakt likadant ut som det gjorde innan diagnosen så kan det bli bra ändå.
Läs mer
Fakta om HER2-positiv bröstcancer
Intervju med onkologen om HER2-positiv bröstcancer
