Jag fick nästan PTSD när jag läste ett av svaren nu på morgonen. Det är som vanligt. Vården hävdar att hormonbehandling är inga problem, åttio procent fullföljer utan problem (va! Det stämmer väl inte, finns mängder av studier som visar på större andel som avbryter), att biverkningarna går att bota och lindra etc etc. Det är inte sant. Plötsligt transporterades jag tillbaka till läkarrummet där en allvarlig manlig läkare tittade på mig och sa att medicinerna måste jag äta, de HALVERAR nämligen risken för återfall. Jag kämpade på pga det, med svåra, helt horribla, ledbesvär, begynnande benskörhet, en stor påverkan på min personlighet, bland annat genom avtrubbade känslor och hjärtproblem. När jag själv började läsa på och ta del av forskningen insåg jag att vinsten i själva verket var knappt 3 procent på gruppnivå. Dvs ingenting. Och att läkaren hade pratat om en relativ minskning. Ja, allt är relativt. Men man får inte ljuga för patienter. Jag vill inte ens tänka på hur min hälsa påverkats av att under 2 år ta starka smärtstillande tabletter 4 gånger om dagen. Hur min karriär helt stannade upp. Hur relationer skadades. SLUTA omedelbart låtsas som att hormonbehandling är en enkel och riskfri behandling. Nu har ju forskningen påvisat hur viktigt östrogen är för kvinnor. Man kan inte bara ta bort en livsviktig funktion, utan att det får svåra konsekvenser. Konsekvenser som kan vara svåra att upptäcka och spåra tillbaka till behandlingen. Jag rekommenderar alla er kvinnliga läkare, som svarar så självsäkert kring hormonbehandling, att själva testa behandlingen under ett par år. Om det inte är så farligt är det ju inga problem. Då vet ni iaf vad ni pratar om! Jag trodde knappt att det var sant när jag slutade och sakta återgick till att bli mig själv igen. Då upptäckte jag ännu fler biverkningar, som jag inte ens noterat pga att de smyger sig på.