Visar 10 av 5868 träffar
Jag fick nästan PTSD när jag läste ett av svaren nu på morgonen. Det är som vanligt. Vården hävdar att hormonbehandling är inga problem, åttio procent fullföljer utan problem (va! Det stämmer väl inte, finns mängder av studier som visar på större andel som avbryter), att biverkningarna går att bota och lindra etc etc. Det är inte sant. Plötsligt transporterades jag tillbaka till läkarrummet där en allvarlig manlig läkare tittade på mig och sa att medicinerna måste jag äta, de HALVERAR nämligen risken för återfall. Jag kämpade på pga det, med svåra, helt horribla, ledbesvär, begynnande benskörhet, en stor påverkan på min personlighet, bland annat genom avtrubbade känslor och hjärtproblem. När jag själv började läsa på och ta del av forskningen insåg jag att vinsten i själva verket var knappt 3 procent på gruppnivå. Dvs ingenting. Och att läkaren hade pratat om en relativ minskning. Ja, allt är relativt. Men man får inte ljuga för patienter. Jag vill inte ens tänka på hur min hälsa påverkats av att under 2 år ta starka smärtstillande tabletter 4 gånger om dagen. Hur min karriär helt stannade upp. Hur relationer skadades. SLUTA omedelbart låtsas som att hormonbehandling är en enkel och riskfri behandling. Nu har ju forskningen påvisat hur viktigt östrogen är för kvinnor. Man kan inte bara ta bort en livsviktig funktion, utan att det får svåra konsekvenser. Konsekvenser som kan vara svåra att upptäcka och spåra tillbaka till behandlingen. Jag rekommenderar alla er kvinnliga läkare, som svarar så självsäkert kring hormonbehandling, att själva testa behandlingen under ett par år. Om det inte är så farligt är det ju inga problem. Då vet ni iaf vad ni pratar om! Jag trodde knappt att det var sant när jag slutade och sakta återgick till att bli mig själv igen. Då upptäckte jag ännu fler biverkningar, som jag inte ens noterat pga att de smyger sig på.
Hej. Det var ledsamt att höra att du reagerat så kraftigt på mitt svar på frågan om hormonbehandling och följsamhet. Det finns en studie från Sverige (2018) som visar över 90% följsamhet i en region och en, inte ännu publicerad studie, som visar på över 80% följsamhet (hela Sverige). Att följsamheten visar sig högre i dessa studier jämfört med andra, betyder inte att vi inte förstår att många har besvärliga biverkningar. Det är därför vi inte heller kan sträva mot 100% följsamhet - det finns kvinnor som har mycket besvär och får tydligt sänkt livskvalitet. Jag håller med om att det är viktigt att vi, när vi informerar om riskminskning, måste vara tydlig vad vi menar. Att många behandlas i "onödan" vet vi, det gäller inte bara bröstcancer utan även andra cancerformer, ja även andra sjukdomar. Däremot vet vi idag inte vilken grupp vi kan avstå från att erbjuda behandling. I slutändan är det patienten själv som bestämmer om den vill fullfölja behandlingen eller inte - inte vi inom sjukvården.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar2026-04-15
Jag har utvecklat ett trauma för mammografi efter att ha blivit återkallad en gång för 12 år sedan. Jag trodde det var slut, så efter flera bilder och ultraljud utan anmärkning bröt jag ihop av lättnad. Efter det hoppade jag över en gång men gick vid nästa kallelse och fick ett brev där det stod att det inte fanns tecken på bröstcancer. Jag bara grät och kunde andas och sova igen. Pandemin kom, perfekt tyckte jag som hade all anledning i världen "att hoppa över" det obehagliga. Köerna växte och oj så lång väntetid vilket jag återigen tyckte var skönt: jag slapp "elefanten i rummet". Man vet ju att man ska gå, att det är en förmån och att det räddar liv! Ändå skapar det hos mig ångest och det blir en existensiell fråga mot allt förnuft. För två år sedan tog jag mod till mig och knallade dit igen när jag blev kallad. Återkallad igen, samma ställe i samma bröst. Fler bilder och ultraljud, återigen släpptes jag fri "utan anmärkning" med detta utlåtande:
Mammografi visar bilateralt måttligt tät bröstvävnad. Patienten har återkallats på grund av ett misstänkt detta område på projektion 2 upptill i vänster bröst. På de tagna bilder har dock området samma utseende som på tidigare undersökningar. Ultraljud visar i detta område lite mer samlat körtelvävnad och inget malignitetsmisstänkt. Inga patologiska lymfkörtlar i vänster axill. Patienten får kraftigt lugnande besked och återgår till screeningen.
Nu fick jag en ny kallelse och traumat väcktes återigen. Jag läste flitigt på om "fakta" för att "slippa" men jag är ju rädd om mig... Jag tog på mig mina modigaste skor, bokade om till en tid samma dag och gick. Nu är det en vecka sedan och jag sover inte av oro. Jag är bokstavligen livrädd för att bli återkallad igen! Jag är 56 år så jag borde vara vuxen! Jag har små, mjuka bröst utan kännbara eller synliga förändringar eller hårdheter och ingen cancer i släkten. Kan ni hjälpa mig att sova om nätterna genom något slags lugnande sätt att tänka? Jag är orimligt rädd.
Hej
Vad tråkigt att det blivit så att mammografiundersökningen orsakar så mycket oro för dig. Mitt bästa råd är att prata med sköterskorna när de gör undersökningen om hur du känner, och vid behov även ringa till avdelningen innan undersökningen om du känner att det är svårt att orka gå dit, för att du ska få det stöd du behöver för att klara av att delta.
Det bästa är att delta vid varje tillfälle du blir kallad. Eftersom bilderna varje gång jämförs med tidigare bilder kan en säkrare bedömning göras när det finns flera tidigare undersökningar att jämföra med.
Maria Edegran
Överläkare mammografiavdelningen
Maria Edegran är överläkare vid mammografiavdelningen inom NU-sjukvården i Uddevalla.
Dölj svar Om mammografi allmäntJag har en trippelnegativ spridd bröstcancer (till lungorna) och fått veta att immunterapi inte fungerar för mig då den är helt negativ och inte finns några receptorer som gör att immunterapibehandlingen skulle fungera både CPS och IC-score under 1.
Jag har läst om nya behandlingar s.k. cytostatika-konjugat med antikroppar och undrar om det kan vara ett alternativ för mig? Eller finns att nya behandlingar som kanske skulle kunna fungera för mig.
Jag har hittills gjort 7 behandlingar med Paklitaxel en gång per vecka. Eventuellt ska jag ingå i TAOMINA-studien framöver om sjukdomen är stabil.
Kan antikroppsbehandling fungera vid spridd TNBC?Tack Anne, för ditt svar angående min fråga om "Prognos för min bröstcancer." Men skulle också gärna vilja veta hur stor risken är för återfall och spridning, med den bröstcancer som jag hade. Skulle också vilja veta hur mycket den antihormonella efterbehandlingen som jag nu genomgår (Exemestan i 5 år) kan minska ev. risk för återfall och spridning. Jag har mycket biverkningar från Exemestan, dock lite mindre än med Letrozol. Tänker att om risken är liten, kanske jag kan överväga att avsluta den behandlingen? Det är 4 år kvar!! Tror mej ändå förstått att min cancer inte var av den snällaste sorten, då cellerna i tumören graderades till 3. Är införstådd att dylika beräkningar görs på gruppnivå, men för mej skulle det ändå ha ett värde, för hur jag sak tänka inför framtiden MVH Agnetha
Hej. Risken för återfall efter 10 år är ca 12 %, efter 5 års behandling med tex Letrozol. Vissa återfall (tex i bröstet/ärret) går att behandla med botande målsättning, så alla återfall innebär alltså inte spridd sjukdom.
Med den hormonsänkande behandlingen minskas risken för återfall med ca 6% (om man räknar efter 10 år), dvs risken halveras. Nyttan är alltså ganska tydlig, men samtidigt måste biverkningarna också värderas. Ofta finns hjälp att få för att det ska vara lite lättare med behandlingen. Nu vet jag inte vilka biverkningar du har, så det är svårt att ge tips. Man kan tex prova en annan sort aromatashämmare, eller byta till tamoxifen (om det inte finns kontraindikationer). Prata med din sköterska/läkare för att se vad som kan göras för dig, är mitt råd.
Den tumör du hade var Grad 3, dvs Luminal B, och den är lite lömskare än den minst aggressiva sorten. Å andra sidan fanns det ingen spridning till sentinel node, vilket ju är positivt.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Risk för återfall och spridning2026-04-09
Jag har opererats den 2/12 då de tog bort mitt högra bröst samt 24 st Lymfkörtlar. 13 st lymfkörtlar var påverkade. Har fått göra metastasutredning och inga metastaser har inte hittats. Min cancer är hormonell och stadium 3. Har genomgått 3 st behandlingar med EC90 var tredje vecka. Skulle få Doc 75 men pga besvär med tarmarna bytte läkaren till paclitaxel i 9 v. En varje vecka, Behövs verkligen så många behandlingar?
Har fått första förra veckan och skulle fått dos 2 i går men den blev inställd pga förhöjda levervärden. P-ALAT = 2,37, P-ASAT = 0,94. De var lätt förhöjda innan behandlingen förra veckan. P-ALAT = 1,05, P-ASAT = 0,66
Är det vanligt med sådan värden i samband med cellgifter?
paclitaxel och förhöjda levervärden2026-04-09
Finns det någon forskning på om biverkningar av tamoxifen blir värre eller inte om behandlingen påbörjas hos kvinnor som redan lider av svåra naturliga klimakteriebesvär så som kraftiga nattsvettningar, intensiva och frekventa värmevallningar dagtid, kraftig ledvärk, nedstämdhet och torra slemhinnor inklusive vaginal atrofi?
Tamoxifen vid redan naturligt svåra klimakteriebesvär.2026-04-09
Hej,
Först av allt; stort tack för att ni finns, ni betyder mycket! Jag undrar om ni kan svara på hur vanligt det är med kraftiga ryggsmärtor i samband med en första behandling av zoledronsyra? Jag fick min behandling i förrgår och under natten till igår uppkom feber, frossa och värk i rygg, nacke och axlar. Jag har tagit två paracetamol fyra ggr per dygn och en ibumetin 3 ggr per dygn men det hjälper endast måttligt. Jag har så ont att jag knappt kan resa mig, gå, stå eller röra mig. Vad bör jag tänka på för att underlätta och när ska man eventuellt söka vård?
Biverkningar Zoledronsyrebehandling2026-04-09
Hej! Jag opererades för hormonberoende bröstcancer 2023 där man till slut gjorde mastektomi pga ej radikalt bortopererat. Cancern var inte spridd till lymfkörtlarna och jag fick efterföljande strålning men ej cellgifter. Har ätit Tamoxifen sedan årsskiftet 2023-2024 och tanken är att jag ska äta det i 5 år. Jag hade inte hamnat i klimakteriet när jag började. Jag har väldigt mycket biverkningar av Tamoxifen som ständig pms, värmevallningar och ökade flytningar (som jag kollat upp hos gynekolog). Eftersom jag inte fick cellgifter har jag inte kontakt med någon onkolog. Nu undrar jag om det finns annat behandlingsalternativ än Tamoxifen? Har hört att om man ska ta Anastrazol istället krävs att man är i klimakteriet men jag vet ju inte eftersom jag ”kemiskt” hamnat i klimakteriet av Tamoxifen. Jag är 51 år och min mens kommer med några månaders mellanrum, väldigt oregelbunden sedan jag började med Tamoxifen. Tack på förhand!
Hur vet man om man kan gå över till Anastrazol från Tamoxifen?2026-04-09
Hej, vill sluta med Prolia pga biverkningar.Avslutade hormonbehandling (anaztrosol))efter 7 år för 6 mån sedan.Proliainjektioner i fyra år.Äter Kalk o C-vitamin.
Är det ok att avsluta nu eller hur länge bör jag fortsätta?
Sluta med Prolia efter slutbehandling med Anatrozol2026-04-09
Jag fick BC 2019 (38 år gammal), genomgick mastektomi, cellgifter (6 ggr: 3 EC och 3 DOC), strålning och därefter antihormonell behandling (tamoxifen och Zoladez) i fem år. Sista zoladezsprutan i somras (2025j och sista tamoxifen i dec (2025). Igår fick jag mens igen och undrar om det är normalt? Jag har fortfarande kvar vallningar, vilket känns konstigt när mensen kommit tillbaka?
Mensen kommit tillbaka