Hej Maria, det är riktigt bra med engagerade anhöriga.
På den information du lämnar får man det klara intrycket att det rör sig om en bröstcancer med god prognos. Jag kan inte vara helt säker på det, men utan tecken till spridning till armhålan och med 10 mm diameter så kan det nästan inte vara annat än en i mycket hög grad botbar sjukdom. Man får vänta på de mikroskopiska analyserna innan man vet säkert, och innan man kan ta ställning till om det t ex rekommenderas cytostatikabehandling. Det får man se. Närståendepenning känns avlägset. Personligen skriver jag inte sådana intyg i den situation som du skisserar. Det är till för ett ännu mer utsatt läge, som det din far var med om.
Jag tänker att det i det vi kallar "dessa tider" kan finnas restriktioner att vara med på mottagningsbesök för att stötta sin anhöriga. Hos oss är det så, t ex då man kommer på nybesök inför sin cytostatikabehandling. Vi vill förstås minimera risken att sprida smitta på sjukhuset. Men glöm inte att man kan vara med per telefon, och jag har idag haft ett sådant nybesök där en dotter deltog aktivt i besöket med sin mamma. Jag uppfattar att såväl mor som dotter upplevde att det fungerade helt OK.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.