Jag tror att man tänker såhär: som jag fattar det finns egentligen inget med den nya knutan som talar för att det ska vara en ny cancer. Det kan naturligtvis finnas en mycket liten möjlighet att det ändå skulle kunna vara elakartat, vilket man i så fall skulle fånga upp vid en operation. Det är vår uppgift inom sjukvården att vara misstänksamma i sådana fall. Uppenbarligen har man inte nått fram med detta resonemang, eller valt att inte föra det (kanske för att inte oroa i onödan??). Jag vet förstås inte hur man resonerat eller vad som blivit sagt, men det hade förstås varit bättre att du exponerats för informationen att det kanske ändå finns en liten möjlighet att det skulle kunna vara cancer i alla fall - det vet du ju med den erfarenhet du har - och att man kommer att se till att man kommer till fullständig visshet. Det finns inget som är så svårt som kommunikation, kanske tror man att man sagt detta till dig? Ska man röntga dig? Det beror förstås på vilken typ av hud förändring det handlar om, och även utfallet av den planerade operationen.

Hej, jag kan inte i detalj reda ut detta. Jag tänker att då måste gå tillbaka till läkaren och få ytterligare information om varför man släppt strålbehandlingen. När man bedömer prognosen tänker jag att både situationen före behandling och efter behandling spelar in. Det verkar i ditt fall som om du svarat fint på din kemoterapi med en begränsad kvarvarande tumörbörda och fin regress av Ki67. Elston Grad 1 ger likartad information. T1c refererar till tumörstorleken efter behandling som i ditt fall är 10-20 mm. Jag tänker att du har god prognos.

Hej, det var en riktigt bra och viktig fråga. Det finns två slag av livmodercancer som inte har ett dugg med varandra att göra. Dels cancer i tappen, vilket i första hand är en cancerform som är associerad med humant papillomvirus. Unga vaccineras idag mot detta virus för att slippa den typen av cancer. Den andra sorten är den som drabbar det som kallas livmoderkroppen, alltså längre upp i livmodern. Där finns hos äldre kvinnor en liten riskökning som hänger ihop med tamoxifen och beror på att tamoxifen kan stimulera östrogenreceptorer i livmodern. Dessa receptorer fungerar annorlunda (litet tvärt omo) jämföre med östrogenreceptorer i bröstcancreceller. Du ska inte vara rädd för denna risk. Nyttan räknat i antal förebyggda canceråterfall är mycket större än antalet livmodercancerfall.

Tendiniten är kanske en biverkning, men troligen inte blodtrycket. Jag uppfattar att de besvär som man drabbas av vid letrozol kommer ganska snart efter det att man satt in medicinen, i samband med att östrogenet sjuker, jag tror inte att det sen fortsätter att sjunka.

Hej, ja denna instuktion kan onekligen tolkas som om vi borde skicka alla på vaccination innan varje form av cytostatika, vilket vi faktiskt inte gör. Efter att ha kollat runt i landet framkommer att detta är rimligt. Det finns en överrisk att råka illa ut av pneuokocker hos vissa grupper av cancerpatenter, men det gäller inte i första hand bröstcancerpatienter som i avsaknad av andra riskfaktorer inte verkar ha så stor risk som man får intrycket av när man läser den text du hänvisar till. Man har nog dragit alla cancerpatienter över en kam. Om man har andra faktorer som talat för risk, t ex lungsjukdom eller om man har tagit bort mjälten t ex är det angeläget att vaccinera sig mot pneumokocker, men vi kommer inte att skicka alla våra bröstcancerpatienter på detta.

Benskörhet är garanterat vanligare än käkledsnekros. Boten kan inte vara värre än soten! Att ta calcium och D-vitamin är otillräcklig behandling i alla fall för utvecklad osteoporos. Om du efter en mer fullödig bedömning än denna , och "endast" har osteopeni, känner dig fundersam kan du ju alltid avvakta, ägna dig år flitig fysisk aktivitet och avstå rökning, samt för all del se till att du får kalk och D-vitamin i dig. Och mäta om med ny Dexa om två år. Men troligen är bisfosfonatbehandling ett effektivare sätt att förebygga frakturer även om du "endast" har osteopeni.

Jag förstår att väntan inte är det du är intresserad av i detta läge, och jag chansar på ett rätt fyrkantigt svar. Man skulle kunna uppskatta riskökningen att dö av bröstcancer efter 10 år är ca 5 %-enheter högre om man har en sjuk körtel i armhålan, jämfört med ingen alls. Denna beräkning gäller om man endast opererar och inte ger medicinsk tilläggsbehandling. Skillnaden blir mindre om man ger medicinsk behandling, vilket jag u. Om vi antar att du är 50 år och har en tumör av grad 2 och EN positiv körtel och får både kemoterapi och hormonbehandling är risken att dö efter 10 år i storleksordningen 8 %, och då är det ungefär lika många som avlider till följd av något annat än bröstcancer. Om man inte har spridning, eller endast har enstaka körtlar positiva körtlar är sannolikheten att hitta något på t ex en CT så låg att man inte brukar rekommendera (eller behöva om du så vill) att göra en CT om man inte har några besvär man vill utreda och förklara vad de kan bero på.

Kära du! Det är förvisso rätt att det finns statistiska samband mellan amning, barnafödande och sannolikhet att insjukna i bröstcancer. MEN: dessa samband har inte har så stor betydelse för den enskilda kvinnans risk. Det är ju inte så att risken, bara för att man statistiskt kan visa på ett samband, plötsligt blir alarmerande hög. Verkligen inte! Jag skulle så önska att du inte behövde känna vare sig skuld för att du inte kunde amma så länge som du hade velat, eller oro för att du ska få bröstcancer. Njut av din fina dotter och ta vara på tiden med henne!

Hej Jag kan förstå om du blir orolig. Men jag tänker att det troligen inte är så farligt som du tänker. Om man googlar på trippelnegativ bröstcancer kan man få läsa att prognosen är allvarlig. Jag skulle dock vilja påstå att det endast delvis är korrekt. Det går bra för de allra flesta med trippelnegativ bröstcancer. . Naturligtvis finns en risk för återfall, men till skillnad från patienter med receptorpositiv bröstcancer, minskar risken för återfall tydligt efter ett par år. Risken för återfall påverkas inte av om du tar bort brösten. Det kan vara en bra idé för att förebygga en ny bröstcancer ifall du har en BRCA1 mutation som talar för att bröstcancern är ärftlig, men är annars vanligen inte att rekommendera. Om man insjuknat i trippelnegativ bröstcancer och är under 60 år, eller om du har släkt med bröst eller äggstockscancer ska du kunna få genomgå ett ärftlighetstest om du vill. Det är en bra idé!

Hej! Eftersom jag har disputerat i återgång i arbete efter en bröstcancerdiagnos så har jag intervjuad många kvinnor i din situation. Det gör att jag absolut vill avråda dig från att ta med din bröstcancerdiagnos i ditt personliga brev. När man skriver ett personligt brev så vet man ju inte hur den som läser det tänker. Det kan vara en person som tänker att den livskris som du har gått igenom har stärkt dig och att du därför är en intressant person att träffa för en intervju. Men, risken är stor för att den som läser det personliga brevet istället tänker att det kan bli problem inte bara på grund av eventuella framtida hälsoproblem utan även för misstanken om att du ännu inte har återhämtat dig från diagnosbeskedet och behandling. Ett behandlat förstadium till bröstcancer är ju en diagnos som inte påverkar arbetsförmågan och därför har du ingen anledning att nämna detta. När det gäller intervjun så är det ju annorlunda. Det bästa är att inte själv ta upp frågan, men får du frågan varför det finns ett hål i ditt CV så ska du självklart berätta om ditt förstadium till bröstcancer. Vid intervjun ser du hur personerna som intervjuar dig reagerar och därmed kan du ju på ett bra sätt förklarar hur den livskris som du gick igen har stärkt dig. Min erfarenhet är att man vinner på att svara uppriktigt på de frågor som ställs under intervjun. Har man väl kommit till intervju så brukar en bröstcancerdiagnos inte vara något hinder för anställning.