Hej Maria, fy så jobbigt det låter. Det är svårt när oron tar över. Jag gissar att det man sett i lymfkörteln är det vi kallar ITC, isolerade tumörceller, och det är ett tillstånd som inte gör att risken för återfall blir större än om man inte sett det. Det hade varit skillnad om man sett metastas i lymfkörteln, då hade risken för återfall varit större. Din mor har väl vad man skulle kunna kalla "världens minsta bröstcancer", det är mycket bättre än större tumörer. Ki67 är förvisso inte lågt, vilket varit ännu bättre, men jag tror att man får tänka att det är litet svårt att få ett bra mått på Ki67 i en så pytteliten tumör. Sammantaget är din mor frisk efter sin bröstcancer, men det finns såklart en liten risk för återfall. Om jag förnekade det skulle jag ljuga. Risken för allvarligt återfall är med all sannolikhet mindre än att hon vid 73-83 års ålder ska drabbas av något annat allvarligt hälsoproblem, precis som vem som helst. Hennes prognos är alltså god och jag skulle verkligen unna er att få känna i era hjärtan att det faktiskt är på det viset, och inte ta ut något i förskott som mest sannolikt inte kommer att hända (återfall efter bröstcancer)

Hej, du anger inte om du tidigare fått kemoterapi, jag gissar att så är fallet och att du därvid som du säger kommit in i klimakteriet, d v s att äggstockarna gått i viloläge. Kanske kommer de att återhämta sig, kanske inte. Du anger inte heller om du har fått hormonell medicin, t ex tamoxifen. Klimakteriet kan leda till den typ av ledbesvär du beskriver, ibland bidrar även tamoxifen med liknande besvär, men läkemedel från gruppen aromatoashämmare (letrozol, anastrozol och exemestan) brukar vara besvärligare i det avseendet, Även trastuzumab kan leda till en viss grad av ledbesvär. Det är allvarligt eftersom det besvärar dig, men det du beskriver gör mig inte orolig för att du skulle ha drabbats av återfall i första hand. Man kan hoppas att det blir litet bättre såsmåningom, i alla fall när du slutar med trastuzumab, men det är ju rätt långt till dess. Försök hålla igång så mycket du kan, se till att inte gå upp i vikt. RIng till din kontkatsjuksköterska!

Det man menar är att det finns en misstanke om att detta skulle kunna vara bröstcancer, men man måste ha mer material för att kunna bedöma det med säkerhet. Därför har man bestämt att operera ut knutan för att kunna granska den ordentligt.

Hej, ja tyvärr, men risken är mycket lägre än om du inte genomgått och genomgår din behandling.

Hej, du har vad jag kan förstå fått sk tangentiell strålning mot bröstet, vilket innebär att en "skärva" av insidan där lungan sitter också kommit med. Lungan är stor och det är mycket ovanligt att den lilla del av lungan som kommit in i strålfältet i dessa fall förorsakar kännbara andningsbesvär. Risken för att det ska handla om ett återfall efter bröstcancern är mycket liten, men det låter som du skulle behöva en kvalificerad bedömning av vad som kan tänkas förklara dina besvär. Du måste be att få en tid antingen på din bröstenhet eller inom primärvården.

Koden är ett sätt att gruppera olika typer av förändringar i bröstet. 1 betyder "normalt", t ex att man fått ut normal bröstvävnad i biosin 2 betyder att det är en "godartad" eller "benign" förändring man fått ut, och att det inte förligger någon misstanke om att det finns cancer i det man granskat. 3 betyder att cancer inte kan utelutas, och i de fallen ska man alltid gå vidare med ytterligare utredning. 4 betyder att man misstänker att det är cancer 5 betyder att man ser säker cancer i biosin. Man använder samma typ av gradering för att klassificera t ex mammografier och ultraljudsfynd. I ett fall som detta har man antagligen vid en sk multidisciplinär konferens granskat utfallet av biopsin tillsammans med mammografi- och ultraljudsfynd, samt det man känner med fingrarna. Man vill t ex vara säker på att den biopsi man tagit ut motsvarar den förändring man sett t ex på mammografi. Man har då även bedömt om det finns skäl att ta en ny biopsi eller operera bort förändringen. I ditt fall har man bedömt att det rör sig om en helt godartad förändring, och man har bestämt att för säkerhets skull förkorta intervallet till nästa mammografiundersökning till ett år istället för ett och ett halvt eller två som annars varit fallet.

Hej Charlie, detta var en delvis svår fråga som jag inte kommer att kunna besvara riktigt tillfredsställande. Vi tar en sak i sänder: 1) Nej, man kan inte säga att vi klarade inte målet enligt SVF i ditt fall, 80 % av patienterna ska opereras inom 28 dagar. 2) Lobulär cancer har inte sämre prognos än duktal cancer, cet viktiga är att titta på övriga egenskaper. I ditt fall talar det faktum att tumören var liten, saknade spridning till armhålan och var av Luminal A-typ till din fördel. 3) Ja, det är en otillfredsställande väntetid till start av strålbehandling, inte tu tal om saken. Jag skulle föreslå att du börjar ta tamoxifen redan nu om du inte redan gjort det. 4) Den svåraste delen av din fråga att besvara. LCIS är en knepig sak. Man ska inte riktigt uppfatta det som ett förstadium till cancer, de flesta menar att det snarare ska uppfattas som en markör för risk att utveckla cancer, och man har också ändrat namnet på tillståndet från "lobulär cancer in situ" till "lobulär neoplasi" (LN), för att ta bort "cancerstämpeln" från tillståndet. Det är t ex inte nödvändigt att vid operation få bort hela härden av LN, och det är rätt som du säger att det finns studier som visar att om en kvinna har lobulär neoplasi så har hon en ökad risk att i framtiden insjukna i bröstcancer, inte bara nödvändighetsvis i den sida som neoplasin satt i utan faktiskt i båda brösten. Detta gäller i alla fall individer som har "bara" lobulär neoplasi. För att beskriva en sådan kvinnas framtida risk vill man hellre ha en siffra på den absoluta cancerrisken, snarare än den relativa som du förtjänstfullt fått fram. Absolut risk säger t ex att risken 20 år fram i tiden är t ex 20 %, d v s en av fem kommer att få ny cancer, vilket någon studie antyder. Att risken är si eller så många gånger förhöjd tycker jag är svårare att förhålla sig till. MEN, och det är det viktigaste! Jag har inte kunnat hitta studier där man tittar på hur det förhåller sig i ett fall där man finner lobulär neoplasi tillsammans med en invasiv cancer som i ditt fall. Det är inte alls säkert att det är riktigt på samma sätt där. Man kan t ex vara rätt säker på att behandlingen (tamoxifen) påverkar den risk för ny cancer som kan vara förenad med LN. Men jag ska fortsätta att leta. Din tamoxifenbehandling kommer alltså inte endast minska risken för återfall i den cancer som du haft, utan även leda till en halvering i risken för ny bröstcancer. När det gäller uppföljningen kommer du att vara föremål för uppföljning inom mammografiscreeningprogrammet även om 10+ år. Du kommer alltså inte att sakna uppföljning då. Screeningprogrammet fortgår till 75 års ålder. Oaktat de otillfredställande ledtiderna kan man inte annat än säga att din prognos avseende den nu aktuella cancern är god. För att värdera din framtida cancerrisk skulle jag föreslå att man även väger in eventuell förekomst av en ärftlig bröstcancervariant, och jag skulle tro att du fått möjlighet att genomgå en sådan analys, eftersom du fått en bröstcancer före 40 års ålder. Om inte, så kan man arrangera med det i samband med besöket på onkologen.

Hej det man syftar på är förstås det faktum att kvinnor som äter tamoxifen har en större risk att drabbas av cancer i livmodern än kvinnor som inte gör det. Riskökningen gäller ffa litet äldre kvinnor än du, (över 55). Det är inte troligt att tamoxifen skulle ha kunnat orsaka denna biverkning på 2 månader, det tar längre tid. Skulle snarare tro att du har oregelbunden mens till följd av att klimakteriet närmar sig eller kanske att det skulle kunna finnas muskelknutor i livmodern, vilket alltså är något helt annat. Jag blir inte orolig av det du beskriver, men det är klart att det vore bra om du kunde få genomgå en gynekologisk undersökning för att du ska få klarhet.

Hej, det finns ett system för att gradera biverkningar, CTCAE. Det är obligatoriskt att gradera alla biverkningar inom kliniska studier, men bra om man också gör det på andra patienter som inte ingår i en studie. Det finns en lång lista på symtom och biverkningar som man kan använda för detta. Man graderar i en fyragradig skala där grad 1 motsvarar lindriga symtom, 2 litet värre, grad 3 allvarliga symtom, och grad 4 livshotande eller mycket allvarliga besvär, det finns definitioner för vart och ett av alla symtom. det finns även grad 5 biverkning, och det betyder att patienten avlider till följd av en biverkning. Man brukar slå ihop biverkningar grad 1-2 och 3-4, litet förenklat kan man säga att grad 1-2 kan vara OK, men grad 3-4 är inte OK. Definitionen på grad 2 och 3 vid just "sensorisk neuropati" är inte helt kristallklar (kanske har du även "motorisk neuropati" - det kan jag inte bedöma) men jag uppfattar att du har besvär motsvarande grad 2. Det gäller att se till att du inte drabbas av grad 3. Om du nu har en behandling kvar för att fullfölja det som var tänkt, skulle jag tro att man kan ge en behandling till, kanske med en viss dosreduktion. Om det skulle behövas fler behandlingar kunde man tänka sig att på slutet fylla på med en dos EC för att undvika ytterligare neuropati.

Hej, ja man kan tänka sig att göra så.