Hej! Med allra största sannolikhet är detta en kombination av strålningseffekt och ärrbildning i bröstet. Men jag tycker absolut du ska höra med dig bröstsköterska och berätta - du börjar ju närma dig din första årskontroll, kanske du kan få en undersökning innan?

Hej Sara, dina symtom väcker inga misstankar på bröstcancer. Det är ytliga förändringar du beskriver som bara kommer i samband med mens och verkar sitta snarare i huden än i bröstvävnaden. Blåsan i vårtgården kanske är en mynning av en mjölkgång? Jag förstår att dina bröst är lite annorlunda i hur de beter sig efter din operation, det blir ju ärr även inuti och mjölkgångar blir påverkade, och du lär ju ha ärr just kring vårtgården också. Så var inte orolig, det här låter inte alarmerande!

Hej, det låter inte alarmerande givet att du har känt så i en längre tid och att knölen (om jag tolkar rätt?) försvinner emellanåt. Om jag missförstått och knölen finns kvar hela tiden tycker jag ändå att du bör låta någon kolla på det; just under bröstvårtan kan det ibland vara papillom (ofarligt) som inte sällan leder till att det vätskar från bröstvårtan.

Hej, det låter verkligen som en jobbig resa för dig! Såvitt jag förstår har du proteser på båda sidor, det vill säga du har opererat bort båda brösten och fått rekonstruktion med implantat? Allergans skrovliga implantat har dragits tillbaka från marknaden, men det finns inga rekommendationer att byta ut befintliga implantat (se Svensk Förening för Estetisk Plastikkirurgi, https://www.sfep.se/nyhetsblankare-fran-sfep-angaende-allergans-brostproteser-och-risken-ovanlig-sjukdom/). Där är nog det din plastikkirurg refererar till. Angående den sida som är inkapslad så förstår jag din önskan att byta implantatet till egen vävnad när du har genomgått ett antal revisioner redan. Här är det oerhört svårt att råda dig så här på nätet: att byta implantat till kroppsegen vävnad behöver bedömas med hänseende till hur det estetiska resultat idag är, vilka förutsättningar du har för egen vävnad och vilka risker som finns, din hälsa i övrigt, och huruvida man kan förutse att resultatet blir bättre än idag. Men jag håller med dig att upprepade kapselborttagningar sällan leder till framgång. Mitt råd är att du ber om en "second opinion" som du ju har rätt till, eventuellt i en annan region beroende på var du bor. Låt plastikkirurgen förtydliga vad som talar för eller emot ett byte till egen vävnad, kanske det finns viktiga förklaringar?

Hej! Det du beskriver, dvs en rodnad tillsammans med en knöl och smärta, för tankarna snarare till en infektion/inflammation än till cancer. Detta kanske framförallt om knölen sitter ytligt. Så nej, jag tycker inte detta låter alarmerande, och din strategi låter klok!

Hej! Det du beskriver låter precis som det kan vara i din ålder: brösten är ömma och ganska "lynniga", dvs de kan bli knöliga emellanåt och ändrar sig en hel del. Olikstora bröst är rätt vanliga och har inget med cancer eller cancerrisk att göra; indragna bröstvårtor kan man ha från start så som du skriver, och då är det inget tecken på cancer. Det är snarare om en utstående bröstvårta börjar dra in sig (och det då bara på den ena sidan) som varningslampan börjar lysa. Känner du knölar bara ett tag (framförallt innan mensen) som ömmar så behöver du inte vara orolig, det är väldigt vanligt. Om du däremot har en knöl som inte försvinner och blir större, eller känns klart hårdare än de andra, så bör du kontakta vården. Och tänk alltid på att det i princip inte finns bröstcancer i din unga ålder. Skulle din mamma ha haft bröstcancer när hon var ung så kan du alltid be din husläkare att remittera dig/er till genetisk rådgivning för att sätta din rädsla i ett perspektiv, det vill säga höra huruvida du faktiskt själv löper större risk att få bröstcancer eller just inte. Kan det vara en idé för att bemöta den extrema rädsla du beskriver?

Hej! Det är tyvärr rätt vanligt att det blir en blödning i bröstvävnaden när man tar denna lite grövre biopsin, och allt som oftast känns stället då hårdare, tumören större, och det kan bli ett ganska rejält blåmärke ibland. Feber, dvs infektion, är mycket ovanligt i detta sammanhang. Hårdnaden kan hålla i sig längre eftersom kroppen så att säga rensar upp området, det blir som en inflammation. Detta bör gå över av sig självt!

Hej, nej, tumörens egenskaper har med all sannolikhet inte förändrats under dessa veckor i väntan på operation. Förklaringen handlar med all sannolikhet om ett begrepp som heter tumörheterogenitet. En nålbiopsi är ett stickprov (!) på tumören. Man får ut vävnad från tumören, men endast en liten andel av tumören blir föremål för vår granskning. Oftast är skillnaden inte så stor, men ibland kan det se tydligt olika ut. Infärgningen för t ex, Ki67 är inte homogen inom tumören, utan kan variera i olika delar av tumören. Man talar om "hotspots". Det är på samma sätt med HER2, och i viss mån med östrogenreceptorn. När det gäller grad, skulle egentligen en patolog svara på din fråga, men såhär har jag uppfattat att det är: Man kan inte kan använda den ursprungliga och mest tillförlitliga metoden för att fastställa grad, eftersom den fordrar att man tittar på ett större område i mikroskopet av tumörvävnaden än nålbiopsin utgör. Man ska också komma ihåg att man vid gradering mäter inte endast en sak, utan sammanväger uppgifter från tre olika mätningar. Trots att man inte kan göra detta på hela den önskvärda tumörmängden kan patologerna uppskatta tumörens grad baserat på den begränsade vävnaden i nålbiopsin. Det gör dock att graderingen blir litet osäkrare när man graderar på nålbiopsi. Om man har analys både från nålbiopsi och sedan en operation där man inte gett preoperativ behandling emellan, använder man i första hand analysen av operationspreparatet vid beslut om eventuell tilläggsbehandling, och det är väl så det varit i ditt fall tänker jag.

Hej, all behandling som har effekt kan ha biverkningar. Jag vet inte om du provade venlafaxin, och drabbades av det du anger eller om det är en biverkan du inte vill utsätta dig för att riskera att få. Min erfarenhet är att långt ifrån alla drabbas av detta, jag minns faktiskt inte någon som fått prova venlafaxin för vallningar, däremot har inte alla effekt, eller trivs inte med medicinen. Underlaget att använda venlafaxin är dick rimligt gott, i randomiserade studier har man sett en minskning i antalet svettningar på 40-60 %. Jag är inte medveten om att man genomfört motsvarande studier avseende honung, eller honing som Nalle Puh skulle säga. Om du upplever att det hjälper och du därigenom kan ta din tamoxifenbehandling finner jag ingen anledning att ifrågasätta ditt val, jag tror inte att det tar bort effekten av tamoxifen. Men kom ihåg att även honung (=socker) har biverkningar: karies, ökad risk för diabetes mm. Det spelar ingen roll att den är ekologisk. Beträffande din prognos så behöver jag gissa på din ålder, jag antar att du är 45 och har menstruationer, åldern spelar inte så stor roll. I så fall är det 90 % chans att du lever och har hälsan om 10 år efter endast operationen, Med tamoxifen under 5 år blir chansen 92 %, kemoterapi hade teoretiskt kunnat öka detta till 93, 5%, en tilläggsnytta på 1,5 % vilket betyder att endast en patient av drygt 60 som tar cytostatikan skulle ha nytta av den behandlingen, vilket kan anses vara en alltför måttlig effekt. Om du sedan efter 5 år tar aromatashämmare, så förbättras prognosen ytterligare. När man läser den största genomgången av tamoxifenbehandling som finns, den sk oxfordgruppens metaanalys så sammanfattar de bieffekterna av tamoxifen baserat på drygt 20 000 patienter att påverkan av tamoxifen på dödligheten till följd av andra orsaker än bröstcancer är mindre än nyttan i form av minskad dödlighet. Man ser förvisso ett litet antal kvinnor som drabbas av det du anger, men även om man beaktar det så överväger nyttan med behandling riskerna. Bland 10 000 kvinnor som tog tam i 5 år handlade det om i 6 som avled till följd av blodpropp och 9 till följd av livmodercancer d v s 0,5 respektive 0,9 promille, eller tillsammans 1,4 promille d v s det var ungefär 15 gånger vanligare att man förebygger ett dödsfall till följd av bröstcancer än att man drabbas av ett dödsfall till följd av behandlingen. Jag uppfattar att alla som råkade illa ut av behandlingen var äldre än 55. Jag rekommenderar dig att ta tamoxifen.

Hej, Ett års behandling med trastuzumab är standard idag = 17 behandlingar givet var tredje vecka. För att du ska komma upp i det blir det ytterligare 13 trastuzumab efter operationen. Under pausen, som jag håller med om blivit ganska lång, har det dock funnits trastuzumab i ditt blod eftersom det tar lång tid för kroppen att göra sig av med antikroppar.