Hej Att ha en stark integritet låter för mig som en superkraft! Men på det du beskriver spelar denna superkraft dig nu ett spratt som inte är så bra. Strålningen som led i bröstbevarande behandling, eller vid körtelpositiv sjukdom är i ditt fall en mycket viktig del i den behandling som syftar till att bota dig! Det är inte lämpligt att stråla med övertäckning, det leder till att dosen ffa i huden blir större och svår att beräkna. Det är dåligt för dig. Det kommer du troligen inte att få dem att gå med på. Jag tänker att jag hade velat tro att du skulle kunna få hjälp av en klok psykolog. Det låter nästan som om din svårighet med att exponera dig kunde jämföras med ett slags fobi. Och sådana kan psykologerna behandla med framgång. Inte trolla bort, men i alla fall göra så att man kan hantera de obehag som uppstår. Kanske det kunde finnas tid att få fatt på en psykolog, antingen om det finns en enhet för cancerrehabilitering, eller om det finns inom psykiatrin eller primärvården. Man kan inte räkna med att cytostatikan "tar (cancer-)celler i den undre regionen". Snälla, tacka inte nej till strålningen!!

Hej Anna! Jag tycker man ska undvika att använda ord som mycket i såna sammanhang. Vad som är mycket för en är försumbart för en annan. JAg har inte läst den studie du refererar till men jag känner till en annan som visar att om man får en andra bröstcancer ganska tätt inpå den första så är den förenad med en allvarligare prognos. Jag tror man ska uppfatta det såhär: Cancer nummer 2 har varit med under behandlingen av cancer nummer 1. Trots det har den överlevt och gett sig till känna. Det kan ha funnits "gryn" av cancer nummer 2 som aldrig växte sig till den storlek som gjorde att man upptäckte den eftersom den blev eliminerad av den behandling som gavs av för cancer nummer 1. Man vet t ex att tamoxifen halverar risken för cancer nummer 2. De som trots allt uppstår var alltså inte lika känsliga för behandling med tamoxifen eller har "överlistat" tamoxifen. Man måste alltså räkna med motståndskraft mot tamoxifen. Kom ihåg att detta inte med nödvändighet måste innebära att prognosen är usel. Bara att den är mindre gynnsam.

Hej, Alkohol är en riskfaktor för att utveckla bröstcancer. Men jag vet inte hur det förhåller sig vad gäller risk för återfall för de som redan haft sjukdomen. Mitt tips är att ett måttligt bruk inte har någon avgörande betydelse för risken för återfall. Tamoxifenet är garanterat viktigare. Vill man göra "allt" för att minimera risken för återfall kan det kanske vara en rimlig strategi att avstå helt. En sådan strategi har kanske andra gynnsamma hälsoeffekter som inte har med bröstcancern att göra.

Hej Lotta, tråkigt att det blir svårt för dig att navigera på din bröstcancerresa. När det gäller den hormonella behandlingen skulle jag i första hand pausa med zoladex snarare än tamoxifen. Om du då kommer tillbaka till menstruationer är det rimligt att avsluta zometan, som inte har effekt hos menstruerande kvinnor. Du måste ge kontaktsköterskorna och doktorerna en ny chans, de kan ändå hjälpa dig.

Hej, du har alldeles rätt, bröstcancer i din ålder är mycket ovanlig och dina besvär härrör mycket mer sannolikt från godartade åkommor såsom cystor eller bindvävsknölar. Ändå är det ju så att vi önskar att man söker när man upptäcker en nytillkommen knöl, så jag föreslår att du hör av dig till din vårdcentral.

Det kan man göra. Det kan dock vara så att smärtorna sitter i ganska länge även under ett uppehåll. Jag tänker att du med AH menar aromatashämmare. Man skulle kunna prova med tamoxifen istället, för att göra behandlingen lättare att genomföra. Den medicinen har också biverkningar, men just värken brukar inte vara lika påtaglig.

Hej Ellinor, det är helt rätt att bröstcancer är mycket ovanligt i din ålder. Det går dock inte att på detta sätt uttala sig om huruvida det finns anledning till oro i ditt fall eller inte. Du bör söka hos en läkare för att få klarhet, och troligen bör man göra ett ultraljud.

Hej, jag matar helt enkelt in dina uppgifter i predictmodellen. Jag antar att din tumör var HER2-negativ, vilket den måste ha varit annars skulle du fått trastuzumab, se mitt förra svar. Nåväl utan medicins behandling kommer inom 10 år enligt modellen 81 % att vara i livet, varav de allra flesta råkat illa ut till följd av bröstcancern (2 % kommer att ha dött av ngt annat). Med behandling ser det mycket bättre ut, eller 90 % i livet. 8 % kommer alltså enligt modellen att ha råkat illa ut till följd av bröstcancern. Hormonbehandlingen och cytostatikan är ungefär lika viktiga (4 % kemo och 5 % hormonbehandlingen är ansvariga för förbättringen från 81 % till 90 % ), och det är alltså inte så bra att hoppa över tamoxifenen.

ok

Hej Anneli! Jag håller med om att beskrivningen av HER2 i utlåtandena från den mikroskopiska undersökningen är litet förvirrande. Det är bra att man som patient har tillgång till sin journal via 1177, men här märks det att den inte är utformad i första hand för att kommuniceras till er patienter, och så måste det kanske ändå vara. Nåväl såhär hänger det ihop: HER2 i bröstcancerceller mäts i två steg. I det första steget mäter man hur mycket av HER2-proteinet som finns på cellernas yta, svaret beskrivs i 4 nivåer: "0", "1+", "2+" och "3+". Ibland står +-tecknet före siffran som du anger, men jag är van vid att skriva det efter. I ett andra steg mäter man så hur många kopior av genen för HER2 som finns i cancercellernas kärna. Den analysen kallas "ISH", vilket betyder "In situ hybridisering", eller "FISH", och någon gång "CISH", eller "SISH" (det beror på vilken teknik man använt). Utfallet av den analysen är egentligen bara viktigt i gruppen som är 2+. Det är i gruppen som har många kopior av HER-genen som är HER2-positiva och har nytta av HER2-riktad behandling som trastuzumab. Av de som är "0" och "1+" är inga HER2-positiva på gentestet ock därför genomför man inte gentestet heller i de fallen. I gruppen "3+" är i princip alla positiva i gentestet, och i gruppen 2+ är ca 10 % positiva i gentestet, så det är i den gruppen som gentestet är viktigast. Observera att gentestet inte har med ärftliga gener att göra, utan det rör sig om en förändring av genen för HER2 som endast berör cancercellerna, inte i kroppens övriga celler som är fallet för ärftliga bröstcancergener. Det finns flera studier som visar att det är bra med HER2-riktad behandling till patienter med HER2-positiv bröstcancer. Men det finns faktiskt också en studie där man kollat om det var till nytta att ge trastuzumab till de som är HER2-negativa (d v s hade 0 eller 1+ eller var HER2-negativ i ISH inom gruppen 2+). Den studien visade att trastuzumab inte hade någon positiv effekt alls i den gruppen. Jag håller med om att det är litet svårt att greppa, men det är alltså korrekt att du inte ska ha trastuzumab.