Hej, det är en svår fråga du ställer. Det är positivt att du svarat så bra på kemoterapi att förändringarna . Men om sjukdomen verkligen varit spridd i levern (som jag gissar har verifierats med punktion?) finns det en stor risk att den kan komma tillbaka igen i framtiden. Det finns en studie som nyligen startat i Sverige, Breclim som syftar till att ta reda på hur man ska behandla på bästa sätt i denna situation. I studien vill man ta reda på ifall det är till nytta att även operera i levern. Om du vill veta mer som den kan du läsa på bröstacncerförbundets hemsida: https://brostcancerforbundet.se/nyheter/ny-studie-kan-kirurgi-forbattra-prognosen-vid-spridd-brostcancer/ Det kan hända att du skulle kunna vara med i studien. Tala med din läkare!

I den situation du beskriver finns inte någon speciell ledtid angiven och jag tror inte att det finns data som säger något tydligt om hur det exakt är. Men visst är det angeläget att du kommer till så fort som möjilgt Så att du blir klar någon gång med din behandling, och kan komma tillbaks till det vanliga!

Hej! Du har alldeles rätt, bröst är knöliga, och ffa i unga år är de hormonellt aktiva vilket gör de ännu knöligare! Det handlar alltså inte om att hitta en knöl, men att lära känna brösten och förstå när (om) något förändrar eller tillkommer. Bra att bara känna efter mensen, och inte för ofta. Gör det ett tag innan du kontaktar någon vårdcentral, du kan t ex kolla på Bröstcancerförbundets webbplats, brostcancerforbundet.se/om-brostcancer/klamdagen-sjalvundersokning/ Du behöver inte bekymra dig för någon ökad risk för dig om någon äldre i din släkt får en annan typ av cancer, det är mycket sällan upphov till ökad bröstcancerrisk.

Ibrance och övriga CDK4/6 hämmare är ett positivt framsteg för patienter med spridd hormonkänslig bröstcancer, men det löser inte problemet. Om det inte fungerar får man byta till annan behandling.

Cancer utvecklas stegvis. En cell tillägnar sig olika egenskaper som allteftersom succesivt förvandlar den från en normal cell till en cancercell. Viktiga egenskaper är t ex förmågan att dela sig på ett okontrollerat sätt, och egenskapen att lossna från det ställe där den hör hemma och ta sig ut i lymfkärl. En tredje egenskap kan vara förmågan att "trivas" i annan vävnad än i bröstet, i benmärgen t ex. Ett tidigt steg är ofta delningsförmågan och då sitter cellerna i bröstets gångar och fyller ut dessa, men tar sig inte utanför den begränsning som gångarna utgör. Detta kallas cancer in situ, vilket på latin betyder cancer på platsen. Och i princip är ofarligt. Det som kan hända är att en eller flera celler tillägnar sig egenskapen att penetrera ut genom "väggen" på bröstgångarna vilket kan göra att de kan sprida sig ut till t ex lymfkörtlarna, eller till andra organ. I de flesta fall uppfattar jag att det går bra för patologerna att se ifall det i en cancer in situ finns tecken till att celler penetrerat genom väggen. I vissa fall kan det vara svårt att ha koll på hela tumörområdet. T ex om cancer in situn är stor, oftast är den ju liten (upp till 2 cm eller så) men den kan ju ibland bli rejält stor och fylla ut i stort sett hela bröstet. Då kan det finnas små områden där cellerna inte håller sig inom gångarna utan penetrerar ut, vilket kallas "mikroinvasion". I de flesta fall är detta inte heller "så farligt" det rör ju i dessa fall sig om en helt enkelt pytteliten tumör som kan vara mindre än en millimeter, men om man har otur skulle det t ex i en stor insitu som kan vara flera cm stor kunna finnas flera sådana ställen som man inte kan se. Om de celler som korsat gränsen har elaka egenskaper (se ovan) kan resultatet faktiskt i sällsynta fall bli att det uppstår en spridning efter vad som uppfattats som en cancer in situ. Jag vill verkligen betona att detta är sällsynt, och inget man behöver räkna med generellt när det gäller cancer in situ. För att fånga upp de elaka fallen brukar man vid större och aggressivare cancer in situ (grad 3 med nekroser) göra en Sentinel node-undersökning för säkerhets skull. Som sagt: övervägande majoriteten av cancer in situ beter sig inte på detta opålitliga sätt utan har utmärkt prognos.

Frågan ligger litet utanför mitt kompetensområde för att ge ett riktigt bra svar, en klinisk farmakolog som är expert bl a på hur läkemedel hantera i kroppen borde svara. Men jag tar ändå chansen. Kan inte se att det finns ngn anledning att göra något annat än att byta direkt från den ena till den andra.

Jag skulle snarare uttrycka det som så att om Ibrance skulle sluta att fungera så skulle konsekvensen vara att bromsningen avtar eller upphör. I en sådan situation måste man byta till annan behandling. Det fina med Ibrance är att den i genomsnitt har effekt under en längre tid än vad endast letrozol har.

Det låter ju inte som om du är illamående i alla fall, det är ju bra. Man kan ju bli hungrig av kortison, men det kan ju inte vara orsaken. Jag kan inte svara bra på din fråga. Dina funderingar är så goda som mina.

Hej, tack för din komplettering, och din intressanta fråga! Du har rätt i det mycket av det du skriver, och jag vill inte på något sätt ifrågasätta Zippstudiens resultat. ZIPP visar dock endast att två års tamoxifen och två års GNRH verkar ha likartad effekt. Det finns andra aspekter av detta att ta hänsyn till. Andra studier visar att 5 års tamoxifen är effektivare än 2 år, och nu även studier som visar att det finns en ytterligare effekt om man fortsätter att ta hormonell behandling upp till 10 år. Av detta skäl får man nog anse att resultaten i ZIPP är litet inaktuella. GNRH, liksom att ta bort äggstockarna kirurgiskt, har absolut en roll för att förebygga återfall efter bröstcancer om den används på rätt sätt. Det är en stark medicin som försätter även unga kvinnor i klimakteriet med allt vad det betyder för välbefinnande, långsiktig benhälsa och inte minst sexualitet. Det finns en stor sk metaanalys från 2007 som inkluderar data från 16 olika studier och antyder att effekten av GNRH (där Zoladex är den i Sverige mest använda) som enda behandling inte är som man säger statistiskt signifikant. Det ser ut som om det kan finnas en effekt, men den är inte statistiskt säkerställd. I gruppen som också fick tamoxifen är den däremot det. Den studie som har mest betydelse för dagens vårdprogram är SOFT-studien som tar utgångspunkt i aktuell behandling som även inkluderar kemoterapi och dessutom är smart på det sättet att den endast inkluderade patienter som var bekräftat (med blodprov) premenopausala efter eventuell behandling med kemo (de prognostiskt mest gynnsamma i den studien fick inte kemoterapi). I den studien finns inga patienter som endast fick GNRH så just den frågan som du ställer kan SOFT inte besvara. Man skulle dock med SOFT i bakhuvudet kunna fundera på varför GNRH i metaanalysen från 2007 inte bet lika bra ensamt som tillsammans med tamoxfen. Kanske vissa patienter inte hade någon äggstocksfunktion att tala om, d v s inte var helt premenapausala? För dessa kan man inte förvänta sig att GNRH ska bidra positivt till att förebygga återfall , vilket tam gör även hos dessa kvinnor eftersom tam funkar både för pre- och postmenopausala. Det är ju även känt att enstaka kvinnor med det jag kala "starka" äggstockar får en otillräcklig effekt av GNRH vilket gör att även dessa patienter inte har fullgod effekt av endast GNRH. . Det viktiga är att vi använder tillgängliga behandlingsverktyg på ett förståndigt sätt. Om det är så att en premenopausal kvinna inte kan ta tamoxifen p g a oacceptabla biverkningar får man förstås försöka finna på ett sätt att göra det bästa i den situationen. Ett sätt kan vara att kontrollera känsligt östrogen i blodet och om det är högt ge GNRH, samt kontrollera att effekten på äggstockarna är fullgod genom ett uppföljande prov och samtidigt utvärdera bieffekterna av den behandlingen. På så vis har man optimerat GNRH-behandlingen. Hur länge ska man då behandla? Om GNRH-behandlingen fungerar (bevisat genom mätning av östrogen) och är fördragbar skulle jag föreslå en längre behandling än två år. Litet beroende på omständigheterna kan man i en sådan situation även fundera på att småningom operera bort äggstockarna så slipper man gå till syster för ett stick i månaden. Som ett kuriosum kan jag nämna att effekt av den kirurgiska metoden att at bort äggstockarna vid spridd bröstcancer beskrevs redan av Beatson 1896 och är den äldsta kända hormonella terapin vid bröstcancer. Hoppas detta var till nytta.

Hej! Det enklaste är om du kontaktar din vårdcentral och låter dem undersöka ditt bröst. De kan i sin tur då beställa en mammografi och/eller ultraljud. Har du något bröstcentrum i din stad så kan man ofta också direkt söka sig dit, så i så fall kan det vara värt att ringa dit och be om en tid.