Man har bedömt att den bröstcancer var av sk Luminal A typ vilket är orsaken till att man värderat att tilläggsnyttan av kemoterapi var så liten att man inte rekommenderade det. Den hormonella behandlingen är viktig. Men nej, risken för återfall blir inte större med tiden.

Såhär kan man tänka: Man uppfattade inte att tumören svarade på behandlingen när man undersökte före operationen. Trots detta visade det sig att den hade svarat eftersom det fanns ett fibrosinslag. Det hade varit intressant att veta vad Ki67 var på biopsin före start av behandling. För det andra ska man komma ihåg att avsaknaden av en fullständig respons i bröstet, som i ditt fall, inte har lika stor betydelse för prognosen som vid hormonokänslig bröstcancer. För det tredje är det positivt att det inte fanns tecken till spridning till axillkörtlarna. På det hela taget skulle jag säga att chansen att du ska vara av med bröstcancern är god. Den pågående hormonbehandlingen drar därvid också sitt strå till stacken.

Hmm, det låter som du har det riktigt besvärligt. Olika individer har olika mycket besvär av sin hormonella behandling och även besvär på olika sätt. Muskelvärk är inte den mest typiska biverkningen av tamoxifen, låter mer som vad man brukar se vid aromatashämmare (letrozoal, anastrozol och exemestan). Om du har kommit in i klimakteriet eller inte har provat en av dessa skulle du kunna be att få prova en av dem. Risken är förstås att det skulle leda till samma typ av besvär. Det finns en studie (SOLE) där man efter 5 års behandling gjorde paus i behandlingen med aromatashämmare under 3 månader och sedan återupptog den igen under 9 månader, och så gjorde man det varje år under de återstående fem åren. Man hade hoppats att få ett bättre resultat på det sättet, det gjorde man inte, men det blev inte heller sämre. Man skulle kunna använda den observationen för att säga sig själv att det inte vore farligt att inom kort i ditt fall göra en paus på 3 månader i din hormonbehandling för att se om du blir mycket bättre i dina muskler, och om så är fallet sätta in ett annat preparat istället (en aromatashämmare). Det skulle också kunna visa sig att det inte är tamoxifen som helt förklarar dina besvär, vilket också kan vara viktigt att veta när du ska motivera dig för att fortsätta behandlingen under ytterligare 5 år. Oavsett om man gör såhär eller om du kämpar på, så tycker jag att du på någon tidspunkt ska prova hur det fungerar med en aromatashämmare. Och ja, fysioterapi eller kanske helt enkelt fysisk aktivitet kan säkert bidra till att hjälpa mot dina besvär.

Hej Karianne, jag tänker att det är bra att ni kunnat få veta att det finns en mutation i familjen. Du beskriver inte hur man identifierade mutationen i familjen, kanske det skedd i samband med din systers insjuknande i bröstcancer? Om så är fallet har ju framtida mutationsbärare ett annat läge och möjlighet att genom olika åtgärder minska risken att drabbas av allvarlig cancer. Det första steget är förstås att ta reda på ifall man ärvt mutationen = risken. Och det verkar du och din dotter redan gjort. Sen berättar du att du genomgått riskreducerande kirurgi av bröst och äggstokar. Efter det behöver du inte genomgå några speciella kontroller. Du har reducerat risken så mycket som det går. Din dotter har som 21-åring en låg risk att drabbas av cancer även om hon har mutationen. Om det inte finns extremt tidigt insjuknande i bröstcancer (före 30 års ålder t ex), rekommenderas att kontroller påbörjas vid 25 års ålder av brösten. Då bör man genomföra magnetundersökning årligen. Om hon sedan längre fram vill göra som du och operera sig är det förstås fullt möjligt. Vi rekommenderar fn att man genomgår riskreducerande äggstocksoperation mellan 35 och 40 års ålder. Om ni behöver träffa någon och diskutera detta kan ni fråga på den kirurgiska bröstmottagningen där ni bor så kan ni få besked om vart ni kan vända er. Ni bör även ha fått besked vid genetiska kliniken när ni genomgick testning och troligen även en skriven sammanfattning. Om inte kan ni som ett alternativ vända er till de genetiska vägledarna på er genetiska klinik.

Från medicisk synpunkt finns inga hinder, du får höra med din kontaktsköterska om du kan få ersättning för det.

Hej , den bedömning man gjort är att tilläggsnyttan av att ge kemoterapi är för liten för att det ska anses vara värt att genomgå sådan behandling. Om man bedömer att överlevnadsvinsten är 2 % betyder det att man måste behandla 50 sådana individer för att en ska ha nytta av behandlingen. 2% motsvarar två av 100, eller en av 50. Det är den typen av resonemang som ligger bakom ett beslut att inte ge cytostatika till alla bröstcancerpatienter.

Hej! Att ha en bindvävsknuta i bröstet är ganska vanligt i din ålder, medan det är väldigt ovanligt med cancer. Men: inom bröstdiagnostiken har vi principen trippeldiagnostik, vilket betyder att man alltid känner, tittar, och tar prov (alltså tre typer av undersökningar). Även om en knöl ser precis ut som ett fibroadenom bör man ta biopsi (man kan avstå om det bara är ett bifynd på mammografi/ultraljud som man inte känner, och det ser helt godartat ut). Så nej, du behöver inte vara orolig, men ja, du borde kräva en biopsi om du orkar. Tänk på att en biopsi som bekräftar att det hela är ofarligt också kan hjälpa dig att släppa oron! Man tar ju oftast inte bort sådana knutor eftersom de är ofarliga och försvinner av sig själva med tiden, men växer de till snabbt, är stora (då pratar vi om kring 3 cm) eller skapar problem (kan sitta dumt till i bh-bandet eller liknande) kan det bli aktuellt med att ta bort dem ändå.

Hej Marie! Många känner att det är svårt att tappa håret. Där jag arbetar kan vi inte heller erbjuda kylmössa. Och det känns förstås som en klen tröst att håret kommer tillbaka igen. Den behandling du blivit rekommenderad är en förebyggande behandling för att minska risken för allvarliga återfall, och sist och slutligen risken att dö av bröstcancer. Den förebyggande effekten av cytostatika är ungefär lika stor som effekten av hormonbehandlingen. Exakt hur stor den är svårt att ange, och i viss mån beroende av hur gammal du är. Jag håller med om att rekommendationen om cytostatikabehandling är klok. Cytostatikabehandlingen kan tyckas tung att genomgå, och det är den säkert också för de allra flesta. Man kan ju tänka att det ändå är under en övergående tid som behandlingen pågår, och att du därefter kan gå vidare i ditt liv. Man offrar en period av nedsatt livskvalitet, för att längre fram ha möjligheten att få en högre livskvalitet, om man därigenom undviker ett återfall. Jag vet inte att det finns någon alternativ behandling som har samma goda möjlighet att minska risken för återfall som cytostatikabehandling i din situation. Den hormonella behandling ger också ett bidrag, tillsammans med cytostatika blir nyttan större.

Hej! Det du beskriver låter som en mycket vanlig reaktion av bröstkörtelvävnaden på hormonpåslaget - brösten gör sig redo för att producera mjölk. På det du berättar borde rodnaden och ömheten motsvara en "sektor" av bröstet, ett lite kilformat område som smalnar av mot bröstvårtan och visar hur bröstet är uppbyggt. Att bröstvårtorna svullnar ibland låter också helt normalt och absolut inte misstänkt! Jag skulle nog försöka massera de röda områdena lite försiktigt, gärna i duschen med varmt vatten på. Känner du att det blir värre besvär eller om det helt enkelt inte alls går över tror jag att en barnmorska på MVC är den rätta adressen att titta på dig!

Hej! Det du beskriver som klåda och rodnad kan vara normalt under graviditeten, framförallt om det gäller båda sidor. En svullen bröstvårta bara på den ena sidan får du gärna kolla upp med din mödravårdscentral. Det låter inte farligt eller misstänkt men det skadar inte om en van barnmorska kastar ett öga på det!