Hej Lena, det är en engagerande fråga som många ställer sig, och som kan kräva ett litet längre svar. Men jag ska försöka fatta mig kort. Att man inte vill göra det handlar om att man som led i behandlingen vill göra saker som leder till en vinst för den framtida hälsan, och det är långt ifrån säkert att en operation av det friska bröstet gör det. Jag brukar säga att det är inte farligt att ha cancer i bröstet och armhålan. Det farliga är om cancern sprider sig till andra organ, precis som du skriver. Om man fatt en cancer i det ena bröstet är det ett förhindrande av en sådan spridning som är huvudmålsättningen med behandlingen. För att undvika det tillgriper vi många metoder. Du känner ju mycket väl till dem! Man opererar bort tumören, man ger cytostatika och kanske strålning, vissa får bisfosfonat. Och har man haft en ER+ eller HER2+ tumör ger man behandling mot dessa mål. Det överlägset viktigaste är att hantera det problem man de facto har, i detta fallet en cancer i det ena bröstet. Risken att den ska ställa till med problem är, även om den är bortopererad, många gånger större än sannolikheten att det ska dyka upp en tumör i det andra bröstet och att den dessutom ska sprida sig i kroppen. Jag har varit med om att patienter har missuppfattat situationen så, att om man tar bort det andra bröstet så kan man inte drabbas av återfall, men det är ju fel. Den allra största återfallsrisken finns kvar även om man tar bort det andra bröstet, precis som den skulle göra om man opererade bort t ex tarmen eller den ena njuren- för att göra en drastisk liknelse. Sådana operationen skulle förstås inte hjälpa för att minska risken för återfall efter bröstcancern. I USA, där man kanske har ett litet mer kundinriktat perspektiv på sjukvården, har man sett att väldigt många kvinnor valt att ta bort båda brösten, det har nästan beskrivits som en epidemi. Och för oss som sitter på andra sidan Atlanten är det knappast en önskvärd utveckling. Vi tror att det ändå är bättre att inte utsätta folk för större kirurgi än nödvändigt. Det finns ett tydligt undantag till det jag skriver ovan. Det handlar om kvinnor med påvisat ärftlig bröstcancer. Hos BRCA-mutationsbärare har man sett att det på lång sikt går bättre om man opererar bort det andra bröstet i förebyggande syfte. Men man ska komma ihåg att det i de fallen rör det sig om kvinnor med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av en andra bröstcancer. Det förekommer att även kvinnor med annan ärftlighet bedöms ha nytta av en sådan åtgärd, men i de flesta fall är det inte så. Kanske har du redan insett allt detta som jag skrive och ändå önskar dig en operation av det andra bröstet? Så kan det vara. Hjärnan kan säga på ett sätt och hjärtat önska något annat, kan man tänka. Det är i alla fall detta som är bakgrunden till att sjukvården inte ställer upp på ditt önskemål.

Du lämnar litet för begränsade uppgifter för att jag ska kunna besvara frågan. Det har t ex betydelse om du fått behandling före din operation, eller om hela behandlingen ges efter operation. Jag skulle hellre vilja att du ställer frågan till din behandlande läkare.

Det finns olika starka östrogenpreparat. Och det finns hormonpreparat som man äter och sådana som man använder lokalt i underlivet. Generellt kan man säga att man efter en bröstcancerdiagnos bör undvika hormontabletter, det gäller absolut efter hormonkänslig bröstcancer. Efter icke hormonkänslig bröstcancer vet man inte säkert, men det skulle kunna vara OK efter ett antal års recidivfrihet. Men det var inte det du frågar om. Lokal hormonbehandling kan vara OK även efter hormonkänslig bröstcancer under vissa förutsättningar. Jag tror att den studie du tänker på är en studie av patienter som åt aromatashämmare, som ju syftar till att sänka östrogen i blodet så mycket som möjligt. Om man gav vagifem, som är ett ganska starkt östrogenpreparat, till dessa patienter kunde man hos vissa uppmäta östrogennivåer i blodet som var högre än förväntat vid aromatashämmarbehandling. Man kan alltså uppfatta att östrogen tagit sig ut i blodet från underlivet, kanske kan det innebära att effekten av behandlingen minskar. Därför avråder man från vagifem i samband med aromatashämmare. Det finns nu en studie där man istället gett det betydligt svagare preparatet som heter blissel. Det goda med denna i och för sig inte speciellt stora studien, är att patienterna verkade ha nytta av behandlingen, samt att man efter ett par veckor inte kunde mäta något östrogen i blodet. I början kunde man se en övergående ökning, men i takt med att slemhinnan blev starkare och friskare försvann den mätbara nivån av östrogen i blodet. Bedömningen är att risken för att man skulle äventyra behandlingseffekten på det sättet är så liten att det av allt att döma är OK att använda blissel, i alla fall under en begränsad period. Troligen skulle det även vara på det sättet i en situation där man för många år sedan avslutat behandling för en prognostiskt gynnsam bröstcancer. Du ger inte tillräcklig information för att jag ska kunna säga att det är på det sättet, men om dina besvär är påtagliga skulle jag kunna tänka mig att en lokal behandling med svagt östrogen skulle kunna vara rimlig.

Begreppet refererar till att man kan ha olika grad av hormonkänslighet (östrogenreceptoruttryck) i olika delar av tumören. Jag har inte alla studier om detta på mina fem fingrar, men jag vet att det finns i alla fall en studie som talar för att prognosen är mindre god ifall man har en högre grad av heterogenitet. Det är ju också logiskt eftersom man kan anta att det då finns celler som inte reagerar fullgott på hormonell behandling. Vad jag känner till finns inget generellt sätt att mäta och rapportera detta i vanliga utlåtanden från patologen.

Hej Viktoria, det är rätt att Grad 1 och Ki67 kan "tala olika språk" som i detta fall. Det vårdprogrammet föreskriver i sådana fall är att man ska ta en särskild diskussion för att försöka finna en förklaring till att dessa två faktorer inte är överens. Kanske de läkare som var med på konferensen beskriva hur man resonerat? Den viktigaste konsekvensen av detta är ju om man ska rekommendera cytostatika eller inte, och i detta fall får man uppfatta att rekommendationen är att inte ge cytostatika. Det kan finnas även andra faktorer som vägts in i den bedömningen.

Hej Elisabet, ursäkta, jag missade den passningen. Jag blir inte helt klok på ditt förlopp, men uppfattar att du fått cytostatika före operation av en hormonkänslig HER2-negativ bröstcancer med måttlig delningshastighet och från början spridning till armhålan. Både din cytostatika och din hormonbehandling är viktiga för att förebygga återfall, uppskattningsvis ungefär lika viktiga. Jag kan inte ange en precis siffra, men det kanske inte heller är det viktiga. Cytostatikan kan ju vara jobbig, men den håller inte på lika länge som hormonbehandlingen. Och i ditt fall vill man gärna föreslå att du efter fem år fortsätter med medicineringen ytterligare ett antal år. Exakt hur länge och med vilket preparat kan man kan vänta med att bestämma tills de fem åren gått. Baserat på de uppgifter du lämnat tänker jag att chansen att du ska fortsätta att vara fri från bröstcancer är god. Har du svårt att stå ut med hormonbehandlingen vill jag uppmana dig att kontakta din kontaktsjuksköterska. Kanske man kan göra något för att underlätta för dig.

Hmm, det var en svår fråga. Det är ju riktigt bra att du kan vara så fysiskt aktiv och gå hela 7 km om dagen. Det vill man ju inte avråda ifrån, men kanske det skulle vara skonsammare för dig att cykla för att du ska kunna genomföra din hormonella behandling. Det kan säkert vara så att "östrogenbrist" är en viktig förklaring till dina besvär med fötterna. Kortisoninjektion kan kanske fungera någon gång om det är ett speciellt muskelfäste som är inflammerat, men inte om du har ont generellt i dina fötter. Jag tänker att du måste be att få komma på ett läkarbesök.

Hej Mira, tack för din fråga som kräver ett ganska långt svar. Det är rätt att det finns sådana modeller tillgängliga på nätet, en heter "Predict" https://breast.predict.nhs.uk/tool en annan ´"Cancermaths" http://www.lifemath.net/cancer/breastcancer/outcome/index.php. Men det finna också andra. De är generellt inte rekommenderade i Sverige, men det finns ingenting som hindrar att man använder dem för att få en uppfattning om t ex nyttan av att lägga till hormonbehandling eller cytostatika efter bröstcanceroperation. Det finns ett par mycket viktiga saker att tänka på om man använder sådana modeller. Det första är förstås huruvida man vill ha ett svar som anger en %-sats för den egna prognosen. Om man inte vill det, ska man förstås inte använda modellerna. Verktygen ger en uppfattning om ungefärlig prognos, och ungefärlig effekt av olika behandlingar. Men även sannolikheten att dö av andra orsaker än cancer. Modellerna utgår generellt från att man är radikalt opererad, d v s att tumören kunnat tas bort i sin helhet med marginal, och de tar inte hänsyn till hur man ger strålbehandling. De modeller som jag angav ovan kan inte användas i samband med preoperativ kemoterapi utan gäller bara om man opererat som första åtgärd. Cancermaths tar inte hänsyn till HER2-riktad behandling. Man måste också tänka på att gränsen för att vara östrogenreceptorpositiv skiljer sig mellan modellerna, och hur vi har det i Sverige, vilket kan ha betydelse om man ligger mellan 1 och 10 % i Östrogenreceptor. När det gäller Ki67 finns det också betydande svårigheter hur man ska mata in och tolka resultatet eftersom gränsvärdena för Ki67 skiljer sig åt mellan olika ställen i landet. I Predict använder man gränsen 10 % för att skilja låg från hög, vilket på de flesta ställen i Sverige är ett lågt värde. Det är ett stort problem, och man riskerar alltså att överskatta risken för återfall om man t ex anger ett värde på 12 % som högt. Generellt kan man få ut resultat i form av risk för återfall eller risk att dö. Troligen är siffrorna avseende återfall betydligt osäkrare än siffrorna som anger risk att dö. De flesta modellerna gäller endast från den tidpunkt då man gör sin operation. Om man lever frisk t ex fem år efter diagnos måste man titta på en speciell modell där man matar in att det gått en 5 år från prognos och att något återfall inte inträffat under den tiden. Man kommer då få ett annat värden än i grundmodellen. Det finns alltså ett antal problem, eller man kanske hellre ska säga fallgropar, med dessa modeller som gör att man måste vara medveten om att man riskerar att inte få ett rättvisande värde när man som patient själv matar in sina data, och tänker att det kan vara klokt att be sin läkare om hjälp med att göra det om man vill ha denna typ av information.

Hej Kajsa! Jag tycker du ska undersöka om det finns någon fonder eller någon stiftelse där du kan söka pengar. Bara i Sverige finns det mer än 10 000 fonder och stiftelser med en sammanlagd förmögenhet på mer än 250 miljarder kronor. Det är den som har donerat pengarna som bestämmer hur pengarna ska användas så därför har alla stiftelser sina egna regler. Jag rekommenderar att du går in på https://stiftelser.lansstyrelsen.se/ och ser om du där kan hitta något stipendium som skulle passa. Alla fonder finns inte med på länsstyrelsens förteckning så därför lönar det sig att göra en sökning på webben. Flera stiftelser tar bara emot ansökningar under våren så därför är det hög tid att leta efter lämpliga stiftelser redan nu.

Hej igen! Om du inte har opererats ännu utgår jag ifrån att din körtelmetastas blev diagnosticerat med en nålbiopsi. I det fallet är SENOMAC - studien inte för dig, och du borde få en axillutrymning enligt dagens standard. Kolmarkeringen (i armhålan antar jag?) är till för att hitta den tidigare sjuka körteln och se om den blivit frisk. Ultraljudet är inte särskikt bra på att utesluta kvarvarande sjukdom!