Hej. jag har senaste dagarna kännt att nedredelen av min vårtgård har varit lite hårdare än vanlig. igår upptäckte jag att små knölar i vårtgården uppstått. som små russin. upplever inte att dom är innanför huden utan att det är utanpå men jag vet inte riktigt. har även ett lite streck som en grop, kan dock inte avgöra om det är en bristning eller en grop. Jag är totalt livrädd nu för den russinhud och som svullna knölarna i vårtgården. Bör jag vara orolig?

Hej, efter att ha ammat mina två barn har bröstvårtorna läkt ihop lite konstigt, som lite ärrvävnad/kortare på halva sidan av dem lateralt, där bröstvårtan kommer i kontakt med bröstgården. Det har gått ca 4 år sedan sista amningen. De har blivit extra känsliga och kan öppna upp sig lätt precis där "ärrvävnaden" är, tex efter intima kontakter där man tagit/sugit på dem. Gjort mammografi och ultraljud för 8 månader sen, som såg bra ut. Nu efter intim kontakt för 2 dagar sen har det åter blivit ett litet sår precis vid det området på bröstvårtan som är känslig, över det bröstet min man sög på. Behöver jag vara orolig ?

Hej! Jag har sedan några veckor varit öm i vänster bröst, i nedre delen av bröstet. Ibland har det känts mer, ibland mindre. Har känts mest när jag har haft bh på mig men även utan. Har inte kunnat känna någon knöl. Under några dagar kändes det i princip helt bra men nu gör det mycket ondare igen. Blir jätterolig! Vad kan det vara?

Hej, Mitten av mina bröstvårtor har som fjälliga hål. Det är på båda, och ser typ ut som att mitten av bröstvårtorna har blivit skadade (svårt att förklara i skrift, bästa jag kan förklara är att det lite ser ut som sprickor som ammande kvinnor kan få). Jag är 23, aldrig fått barn, har haft detta i åtminstone några år. De kliar ibland, men oftast glömmer jag bort det. Är detta något jag borde kolla upp, och hur ska jag isåfall ta mig till väga?

Hej, jag har av och till under minst ett år haft smärta i vänster bröst, svider lite i armhålan också. Under senaste veckorna har jag haft mycket ont/ brännande smärta vid beröring. Det har lugnat ner sig lite nu och gör inte ont men är lite obehagligt. Det kliar lite men kommer ingen vätska. Jag har sökt vård två gånger och haft mammografi båda tillfällen. Mammografin visar inget. Fysisk läkarkontroll visar inget. Jag ville ha ultraljud men läkaren säger att det inte behövs. Hon säger att det är vanligt med smärta i brösten. Jag är 40 år gammal och födde mitt första och enda barn när jag var 33 år gammal. Jag har litet bröst men jag vet inte om den är tät för de säger att man inte kan se det med dagens mammografi. Bör jag vara orolig? Finns det någon klinik i södra Sverige där man kan bekosta egen ultraljud? Har jag inbillat mig smärtan? Min vän gick bort för något år sedan 30 år gammal, hon fick inflammatorisk bröstcancer. Man såg aldrig något på mammografin, är det vanligt att man inte ser detta på mammografin? Tack på förhand!

Hej! Jag har fått veta att jag har bröstcancer med histologiskt grad 2, 17 x 15 mm stort, hormonreceptorpositivt med Ki-67 9 %. Dorsal marginal är 0,1 mm, i övrigt goda marginaler. Negativ sentinel node. Varför bedöms den vara histologisk grad 2 och inte 1? Med vänlig hälsning

Hej! Lite kort om min diagnos: Lobulär cancer (Totalt 30 små foci den största 14x5mm dem flesta av pleomorf typ. Sjukdomens området mättes till 43x65mm ) ER 95% PR 80% Ki-67 41% HER 2 neg Elston Score 8 Tumörgrad 3 Frisk portvakt Luminal B Behandling Tårtbitopererad oktober 23 Mastektomi november 23 Cellgift DOC100 x3 & EC90 x3 Strålning 15ggr Tamofix 10år (ursprungliga rekommendationen) Nu när jag har samtal med onkologen ger han mig två alternativ: 1. Enbart Tamofix eller 2. Zoladex och Letrozol, tycker det är så svårt att fatta ett sånt beslut. Hade jag inte tagit upp Letrozol själv så hade han skrivit ut Tamofix utan Zoladex.

Jag läste ditt långa svar på en fråga om hormonbehandling som någon ställt här tidigare och blir väldigt fundersam. Är det verkligen etiskt försvarbart att utsätta 93 av 100 kvinnor med icke spridd bröstcancer för oåterkalleliga biverkningar och för tidigt åldrande. Eller för den äldre gruppen som du beskriver, 99 av 100. Jag känner en 70 år gammal kvinna där läkarna propsar på hormonbehandling med extrema ledsmärtor som följd. Om det är så minimal effekt förstår jag inte varför äldre ska behandlas med antihormoner? Det är ju ingen signifikant skillnad, en så liten effekt kan lika gärna vara slumpen. Jag skulle vilja fråga dig vad det finns för uppföljning på biverkningarna, dvs hur många bröstcancerpatienter som behandlas med antihormoner som får hjärntrötthet och söker sig till psykiatrin eller allmänvården, hur många som får ledproblem och benskörhet, hur många som får hjärtproblem? Jag har t ex läst att mer än 50 procent av alla de som behandlas med aromatashämmare får svåra ledproblem då ledytor och ligament torkar in. Borde inte behandlingen framställas som ett val, för dem som vill utsätta sig för alla dessa skador på kroppen och till varje pris leva, snarare än en rekommendation? Jag har själv haft bröstcancer och jag fick ingen information alls om biverkningarna, vilket ledde till stora skador på lederna då jag inte var försiktig med idrottsaktiviteter den första månaden av behandlingen. Hade jag i förväg vetat om den minimala effekten, hade jag aldrig tagit dessa mediciner, som nu har förstört mitt liv. Det framställdes som ett absolut måste för att överleva, vilket det ju inte är. Hade faktiskt mycket hellre dött, och det borde ha fått vara mitt val. Det finns studier som visar på den effekt du redogör för, men det finns också nyare studier som redovisar en ännu mindre effekt. Och varför finns det inte uppföljning på biverkningarna någonstans? Jag har sökt och till och med kontaktat socialstyrelsen, men ingenstans finns det siffror på de vårdinsatser som krävs som en konsekvens av bröstcancerbehandlingen, och de förödande konsekvenser behandlingen får för hälsan, hur många som aldrig mer kan arbeta med det de arbetade med innan etc. Lederna är en sak, en mycket svår sak, men påverkan på hjärnan är också mycket allvarlig och det blir uppenbart, när man som jag slutade efter ett drygt år. Det var som att komma ut ur en hjärndimma, och jag är både rädd och orolig för vilka långsiktiga konsekvenser det kommer få för min hjärnhälsa i framtiden. Det känns som att behandlingen skadar mycket mer än själva sjukdomen. Det är konstigt och svårt att förstå.

Hej! Min mamma som har TNBC är nu klar med den cytostatika man får var tredje vecka i 9 veckor. Hennes tumör har minskat från 19mm till 7mm, så cirka 63%. Enligt måtten som onkologen gjort när han/hon bedömt genom att känna så ej ultraljud. Nu ska hon börja med den cytostatika man får en gång i veckan (taxane?). Finns det goda chanser att hennes tumör kan försvinna helt under dessa veckor? Eller brukar Taxane inte vara lika effektivt som den första? Finns det fortfarande chans för komplett regress i hennes fall? Om hon inte uppnår komplett regress är det ändå goda chanser att hon slipper återfall då den minskat? Vad brukar man gå efter då? Tack!

Hej, jag var på mammografi ultraljud och biopsi för några veckor sedan. I min journal som kirurgen skrivit står det att det är ett fibrosdenom. Röntgen läkaren sa att han inte misstänker något malignt men att man ändå tar prov för att det är regel att man gör det. Har inte fått svaret än på biopsi och ringde idag och fick prata med en sköterska som sa att provet inte är helt klart men att dom får indikation om det skulle vara något farligt och de hade dom inte fått på mig. Hur stor är risken att svaret kommer tillbaka och att det är cancer ändå ? Läkaren har ju skrivit fibroadenom och röntgenläkaren misstänker ju inget malignt. Är så otroligt orolig att svaret ska komma tillbaka negativt eftersom dom tog prov trots att de säger att de inte misstänker något