OK, nu fattar jag. Det ditt "fall" illustrerar är att även om det säkert i stort är en fördel med genexpressionsbaserad diagnostik så trollar det inte bort problemet med att fatta beslut om behandling. Och det trollar inte heller bort problemet med överbehandling, även om det kan leda till ett mindre behov av just det, Alltså att ge cytostatika till personer som inte hade behövt det. Om det är som du säger, att man har två %-enheters nytta av cytostatika så menar man att om man behandlar en grupp individen som är "som du" med cytostatika och att man avstår i en annan grupp av "likadana" patienter och så ser man efter en viss tid, t ex 10 år hur många som är i livet och kan du konstatera att i gruppen behandlade är 2% fler i livet än i gruppen icke behandlade. T ex 87% istället för 85%. Man kan även uttolka det som att om man behandlar 100 patienter så botas 2 av cytostatikan, vilket på engelska också kan kallas att "number needed to treat" är 50, d v s att var femtionde patient som behandlas blir botad av behandlingen. De 85 % som förblev friska utan cytostatika motsvarar de "överbehandlade", och de 13 % som råkade illa ut trots att de fick cytostatika skulle man kunna säga var "underbehandlade" trots att det fick cytostatika. Problemet är att i förväg veta vem som är vem. Prosigna används för postmenopausala patienter med körtelnegativ ER-positiv, HER2-negativ sjukdom för att underlätta detta beslut en smula. De som har höga värden har en högre risk för återfall och har därigenom en större nytta av tillägget av cytostatika. För de som har låga värden är det tvärt om, d v s att de har lägre nytta av behandlingen eftersom de har en bättre prognos med lägre risk för återfall. Du har hamnat i mellangruppen. Tyvärr finns det en mellangrupp. Men tyvärr finns det inte riktigt en mellangrupp när det gäller att ge cytostatika. Antingen ger man eller så ger man inte cytostatika. Jag brukar i dessa situationer trösta mig med att det kan finnas flera sätt att göra rätt. Man måste välja den ena av de vägar som står till buds. Kom ihåg att det inte är som i operan Trollföljten av Mozart där prins Tamino kommer till ställe där han ska välja mellan olika dörrar att gå in i, och bara en av dörrarna leder till lyckan. Verkligheten är inte så svart-vit. Både att ta och att inte ta cytostatika leder till för- och nackdelar. Jag hoppas du kan för stöd av din läkare att resonera dig fram till vad som är bäst för dig. Kanske har du redan gjort det.

Jag har inget absolut svar på denna fråga, men min uppfattning är följande: Om det finns en cancercell i kroppen på en kvinna som haft en hormonreceptorpositiv bröstcancer så är det den eller dem man vill bekämpa med tamoxifen. Man utgår då från att dessa celler också har hormonreceptorer. Tamoxifen kan påverka sådana eventuella celler genom att sätta sig i dess östrogenreceptor och blockera den, ungefär som en nyckel i ett nyckelhål. Tamoxifen sätter sig på samma ställe som östrogen. Östrogen kommer därför inte till, eftersom tamoxifen binder sig starkare till receptorn än östrogen. Jag tror att risken av att under en kortare tid tillföra en liten dos vagifem i vaginalslemhinnan mot bakgrund av detta resonemang är helt riskfritt. Jag tycker att den strategi som din gynekolog föreslår är rimlig att prova för att se om det kan hjälpa dig. Det finns saker man kan titta på som signalerar känslighet för olika typer av hormonbehandling, men dessa metoder är inte i kliniskt bruk eftersom man inte riktigt vet hur man ska använda dem. Det finns t ex sällsynta fall av mutationer i östrogenreceptorn vid primär bröstcancer som i framtiden kan komma att ha betydelse för hur man ska behandla. Men jag kan inte riktigt se hur det skulle påverka det ställningstagande du står inför just nu ens om man kunde göra en sådan analys.

Det är en riktigt inressant fråga varför värdena kan se olika ut i nålbiopsi och operationspreparat. Vid den senare undersökningen har man förstås ett större underlag från tumören att granska och bedöma. Man skulle kunna säga att man har en hel skiva av tumörceller, och nålbiosin är om du tillåter ett stickprov från tumören. Den volym man får tillgång till i jämförelse med hela tumörvolymen är som du antyder liten. Att det blir skillnad kan bero på att delningen, proliferationen inte är jämt fördelad utan sker litet fläckvis i tumören, "hot spots" brukar man tala om. Man får utgå ifrån att operationspreparatet ger en säkrare bedömning än nålen. Hur anger man måttet? Ja det blir ju väldigt oliak beroende på hur man mäter. Man kan få fem olika mått genom att 1) känna och mäta med linjal, 2) mäta på mammografibilden, 3) mäta med ultraljud, 4) mäta på MR, och 5) mäta i mikroskopet. Det blir förstås olika genom att de olika metoderna tittar på litet olika saker. Måttet i mikroskopet är det som bäst avspeglar verkligheten vill jag mena. Det viktiga om man t ex mäter vid flera tillfällen under en preoperativ kemoterapi är att man mäter på samma sätt, att man jämför måtten som är gjorda med samma teknik. Annars blir det som att jämföra äpplen med päron. Det sista du skriver skulle jag tro betyder att man funnit cancerceller just utanför en lymfkörtel. Det låter som något som jag skulle vilja att patologen demonstrerade vid en multidisciplinär rond för att förklara bättre.

Hej. Det är jättesvårt att svara på din fråga då det kan finnas ytterligare information som jag inte vet om. Om jag förstår det hela rätt tänker jag att Zoladex i detta fall kanske inte är ett alternativ mot operation. Jag tycker att du ska lyfta den frågan med din behandlande läkare så att de ger dig en tydlig och bra förklaring till deras rekommendation. Ledsen att jag inte kunde svara bättre på din fråga.

Hej! Storlek på tumören är en av alla faktorer som man tittar på när man bedömer prognosen och vilken typ av tilläggsbehandling som ska ges. En viktig faktor är om det har spridit sig till portvaktskörteln i armhålen eller inte. Om det inte har gjort det är det mycket osannolikt att det har spridit sig någon annanstans. Även om det har spridit sig till portvaktskörteln har det dock oftast inte spridit sig någon annanstans. Vid en mastektomi opererar man bort hela bröstet och kan då oftast få bort tumören med stora marginaler, men det räcker om man får bort hela tumören och behöver egentligen inte ha någon marginal. Att tumören är 100% känslig för både östrogen och progesteron är en bra prognostisk faktor och betyder också att det brukar bli en bra effekt av tilläggsbehandling som motverkar hormoner. Om man ska ge cellgifter eller inte bestäms utifrån alla faktorer hos tumören och lymfkörtlarna men beror också på hur man bedömer att patienten kommer att klara av behandlingen.

Hej! Det står inte i din fråga om man tog prov från knölen. Om man inte har gjort det ska man absolut göra det. Det låter också som att det kan finnas ärftlighet i din släkt, och det bör man också kolla upp, om du vill det. Om man är säker på att det är ett fibroadenom som inte växer till mycket och är mindre än 3-4 cm brukar man inte operera om man inte har besvär, att det är ömt. Är man väldigt orolig av att ha knölen där kan det också vara ett skäl att operera. Jag tycker att du ska ta en ny kontakt med bröstkirurgen.

Hej. Det är svårt att ge en rekommendation i detta forum men jag kan säga såhär: de flesta som behandlats för en DCIS har inte tamoxifen som del av behandlingen, jag skulle säga att det är ganska ovanligt. Det är förstås svårt för dig att ta ett beslut om du inte får tydliga rekommendationer från oss i sjukvården. Ordet "befogat" i den journaltext, skulle jag tolka som att de i ditt fall tycker att det väger över till att rekommendera tamoxifen till dig. När indikationen är oklar kan man tänka på olika sätt: att man provar behandlingen. Om man inte mår bra på medicinen kan man avsluta den. Det andra alternativet är att inte börja alls.

Hej, tack för förtydligandet. Då låter det ju som om man har sett två förändringar på MR inför din behandling/operation, men man hade bara konstaterat bröstcancer från den ena? Graden påverkas inte av storleken på förändringar, så graden skulle inte varit annorlunda om den stråkiga förändringen hade varit bröstcancer. Men jag antar ju att man har tagit biopsier och/eller opererat bort hela eller delar även av den stråkiga förändringen? Ditt slag mot bröstet skulle kunna varit synligt på MR om den förorsakade en blödning, men det brukar man då kunna urskilja just som ett hematom. Så här tänker jag: har man noterat en stråkig förändring från början utgår jag ifrån att man drivit diagnostiken vidare på så sett att man bestämt huruvida den förändringen behövde opereras bort eller inte. Att den inte blev mindre efter dina behandlingar inför operationen kan tala för att det inte vara bröstcancer (eller åtminstone inte invasiv bröstcancer). Om du är orolig för att man har lämnat kvar den stråkiga förändringen i bröstet, och inte vet vad det är/var för något, så skulle jag ta upp det igen och diskutera om du skulle ha nytta av en ny MR.

Hej Det är nästan alltid omöjligt att hos en individ knyta ett insjuknande till en speciell riskfaktor. JAg brukar säga med ett undantag: om man har en ärftlig bröstcancergen med hög risk att insjukna, t ex BRCA1, kan man med stor säkerhet säga att cancern beror på den ärftliga risken (mutationen). För den typ av riskfaktor som du tar upp kan man inte på samma sätt säga att det är hormonbruket som förorsakade cancern i ett visst fall. Man kan bara säga att risken i en grupp individer som exponerats för riskfaktorn är högre än risken i en grupp som inte utsatts för riskfaktorn ( i detta fall ätit kombinerade hormonpiller). Det finns en stor studie i Lancet 2019 där man försökt titta på detta och analyserat data från med än 100 000 kvinnor som kommit in i klimakteriet och som utvecklat bröstcancer. Man hade uppgifter om deras hormonbruk före cancerdiagnosen. Genom att analysera detta kunde man få siffror på risken med hormonersättning. Sammanfattningsvis kunde man se att det faktiskt fanns en liten riskökning även efter 1-4 års hormonbruk. Risken var större ju längre man tagit pillrena. Risken var större för sådana piller som innehåller både östrogen och progesteron än de som bara innehåller östrogen. Lokala östrogenpreparat, salvor och vagitorier, ledde inte till någon riskökning. Observera att denna studie inte säger något om hormonbruk hos kvinnor som redan fått bröstcancer, det handlade om risken att FÅ bröstcancer för fösta gången. Hormoner efter bröstcancer är en annan historia. I ditt fall kan man alltså inte veta om du fått bröstcancern p g a Activelle eller om du skulle ha fått det ändå. När det gäller tamnoxifen tänker jag att du inte ska ta ut biverkningar i förskott. Det finns faktiskt många kvinnor som kan ta tamoxifen utan att fara speciellt illa av det. Du får prova, helst i en positiv anda!

Hmm, jag tycker nog att vi som behandlande onkologer tillsammans med kontaktsjuksköterskorna bör ta hand om den typ av biverkningar, i alla fall till att börja med. Jag förstår att det är knepigt för vårdcentralen. Det är alltid vanskligt att veta hur man tänkt när en patient (du i detta fallet) berättar att hen fått ett visst bemötande eller råd. Uppenbarligen har vi inom sjukvården i alla fall inte lyckats att matcha det behov av trygghet du har just nu. Det bör föranleda att vi tänker till en gång till. Besvären beror mest sannolikt på din paklitaxelbehandling och eventuellt att du kommit in i klimakteriet - du skriver inte hur gammal du är. Kontakta din kontaktsjuksköterska, eller forskningssjuksköterska. Sen kan jag inte låta bli att kommentera att det är roligt att du är med i NordicTrip! Det är jag som är ansvarig för studien tillsammans med goda kollegor och medarbetare. Vi har kommit igång bra och de flesta bröstcancercentra i Sverige äe med i studien och nu i dagarna drar även Danmark igång! De är fantastiskt spännande och roligt att försöka svara på alla era frågor här. Och mycket lärorikt som bröstcancerdoktor att tydligt få klart för mig vad som är av intresse för er. Vi har dock bestämt att göra en liten paus nu. I Lund berättas det att det fanns en frisör som brukade stänga sin salong under våren, "mellan hägg och syren" det gör vi nu också, ni får läsa gamla frågor och svar så länge, eller passa på att njuta av våren. Jag har hört att det ska bli vackert väder!