Hormonkänslig bröstcancer
7 augusti 2026
Hormonkänslig bröstcancer är den vanligaste typen av bröstcancer. Sjukdomen utvecklas ofta långsammare än andra typer och prognosen är i många fall god, särskilt när den upptäcks i ett tidigt skede.
Vad är hormonkänslig bröstcancer?
Vid hormonkänslig bröstcancer stimuleras tumörens tillväxt av kroppens egna hormoner, framför allt östrogen men ibland även progesteron. Cancercellerna har då så kallade hormonreceptorer som gör att de ”tar emot” signaler från hormonerna och börjar växa och dela sig.
Hormonkänslig bröstcancer kan också benämnas hormonpositiv, östrogenreceptorpositiv, endokrin, hormonberoende, hormondriven eller luminal bröstcancer.
Hormonkänslig bröstcancer är den klart vanligaste typen av bröstcancer och står för omkring tre fjärdedelar av alla fall. Sjukdomen utvecklas ofta långsammare än andra typer och prognosen är i många fall god, särskilt när den upptäcks i ett tidigt skede.
Behandlingen av hormonkänslig bröstcancer innefattar i regel så kallad antihormonell behandling, som syftar till att blockera hormonernas effekt på cancercellerna eller minska kroppens produktion av hormoner. På så sätt kan man bromsa eller helt stoppa tumörens tillväxt. Denna behandling ges ofta under flera år och är en central del i att minska risken för återfall.
Fakta hormonkänslig bröstcancer
- Den vanligaste typen av bröstcancer
I Sverige diagnostiseras omkring 9 000 fall av bröstcancer varje år. Ungefär tre fjärdedelar av dessa är hormonkänsliga. - Tumörtillväxten drivs av kvinnliga könshormoner
Att bröstcancern är hormonkänslig innebär att tumörcellerna har receptorer – är känsliga – för kvinnliga könshormoner som stimulerar cancercellerna att dela sig och växa. - Långvarig behandling ger god effekt
Tack vare effektiv antihormonell behandling är prognosen ofta god. Behandlingen ges vanligtvis under flera år för att minimera risken för återfall.
Vem löper risk att få hormonkänslig bröstcancer?
Risken att få hormonkänslig bröstcancer ökar med åldern. De flesta som diagnostiseras är i medelåldern eller äldre.
Vissa riskfaktorer är kopplade till kroppens hormonpåverkan över tid, till exempel tidig menstruationsdebut och sen menopaus (sista menstruationen).
Även visst hormontillskott mot klimakteriebesvär, så kallad menopausal hormonterapi (MHT), ger en något ökad risk. Det gäller framför allt långvarig behandling med kombinationen östrogen och gestagen (syntetiskt framställt progesteron). Med långvarig behandling menas vanligen fem års användning eller längre.
Lokalt östrogen i underlivet tycks inte påverka risken alls.
I likhet med andra former av bröstcancer kan även livsstilsfaktorer som alkoholkonsumtion, övervikt efter klimakteriet och låg fysisk aktivitet påverka risken i viss utsträckning.
Hur diagnostiseras hormonkänslig bröstcancer?
Diagnosen ställs genom att ett vävnadsprov (biopsi) tas från tumören med hjälp av en nål. Provet analyseras för att avgöra om tumören är känslig för kvinnliga könshormoner (östrogen och/eller progesteron). Man undersöker också tumörens HER2-status, histologiska grad (hur mycket cancercellerna avviker från normala celler) och hur snabbt tumörcellerna delar sig (mätt med markören Ki67).
Utifrån en samlad bedömning av dessa faktorer delas hormonkänslig bröstcancer in i två undergrupper, luminal A och luminal B.
- Luminal A, som utgör en stor andel av all bröstcancer, är HER2-negativ, har hög grad av hormonreceptorer, låg celldelningshastighet (lägre Ki67) och oftast en låg histologisk grad. Denna typ växer långsamt och har generellt god prognos.
- Luminal B har en mer aktiv celldelning (högre Ki67), ofta lägre nivåer av progesteronreceptorer och kan vara antingen HER2-negativ eller HER2-positiv. Den växer snabbare än luminal A och är förknippad med en något högre risk för återfall, vilket påverkar behandlingsvalet.
Bli medlem
Hur behandlas hormonkänslig bröstcancer?
Hormonkänslig bröstcancer behandlas i första hand med operation, ofta följt av strålbehandling och, i vissa fall, cytostatika. Det som särskilt utmärker behandlingen är användningen av antihormonella läkemedel som ges i syfte att antingen minska hormonproduktionen eller att blockera hormonernas effekt.
Cytostatikabehandling av hormonkänslig bröstcancer
Om bröstcancern är av typen luminal A och återfallsrisken bedöms vara låg (liten tumör, ingen spridning till lymfkörtlar, låg histologisk grad) ger man i många fall ingen cytostatika alls. Om återfallsrisken däremot bedöms vara medelhög eller hög ges vanligen cytostatika i omgångar, så kallade kurer, oftast varannan eller var tredje vecka. Behandlingen pågår vanligtvis under några månader, ofta mellan tre och sex månader totalt.
De läkemedel som används är en kombination av olika cytostatika som verkar på olika sätt för att slå mot cancercellerna. Exakt vilka cytostatika som ges kan variera, men vanliga grupper är så kallade antracykliner och taxaner. Behandlingen anpassas efter varje individs situation och risken för återfall.
Läs mer om cytostatikabehandling här.
Antihormonell behandling
En viktig del av behandlingen av hormonkänslig bröstcancer syftar till att förhindra att östrogen tillåts stimulera cancercellerna. Behandling med antihormonella läkemedel blockerar östrogenets effekter eller minskar östrogennivån. Behandlingen minskar risken för spridning och återfall och pågår ofta i många år.
Tamoxifen
Tamoxifen blockerar östrogenets effekt på cancercellerna genom att hindra hormonerna från att binda till sina receptorer. På så sätt bromsas tumörens tillväxt. Behandlingen kan ges både före och efter klimakteriet och pågår oftast i fem till tio år för att minska risken för återfall. Vanliga biverkningar är värmevallningar, svettningar, humörpåverkan, ledstelhet och torra slemhinnor.
Aromatashämmare
Aromatashämmare används efter klimakteriet. De verkar genom att blockera aromatas, ett naturligt enzym som behövs för att bilda den låga dos av östrogen som en kvinna har efter klimakteriet. Läkemedlen tas som en tablett per dag och används under fem till tio år för att minska risken för återfall. Vanliga biverkningar är ledbesvär och torra slemhinnor.
Goserelin
Goserelin är en så kallad GnRH-agonist som sänker kroppens östrogennivåer genom att tillfälligt stänga av äggstockarnas hormonproduktion. Behandlingen ges till kvinnor före eller i övergången till klimakteriet, som ett implantat under huden var 28:e dag. Efter att behandlingen avslutats kan äggstockarna producera östrogen igen. Vanliga biverkningar liknar klimakteriebesvär, till exempel värmevallningar, svettningar, minskad sexlust, humörsvängningar och torra slemhinnor.
